Med anledning av situationen i Ukraina tvingades regeringen agera för att stärka det svenska försvaret. Det ansågs inte längre vara möjligt att fortsätta rabbla det eviga mantrat att Sverige trots allt har ett effektivt försvar. När verkligheten hade bevisat att den ryska kapaciteten trots allt inte var så pjåkig blev regeringen så illa tvungen att höja anslagen.
Bilden om en ansvarsfull försvarspolitik kom dock att naggas i kanten häromdagen.
SvD:s Mikael Holmström har gjort ett föredömligt reportage i vilket han utifrån Försvarets Forskningsinstituts (FOI) rapport om försvarsekonomin förklarar varför försvaret egentligen får mindre medel, regeringens satsningar till trots. Detta beror på att pengarna försvinner i något som kallas Försvarsprisindex.
Försvarsprisindex (FPI) är ett komplicerat fenomen, men finns till för att justera och i vissa fall kunna ersätta Försvarsmakten vid naturliga kostnadsökningar. FPI gör också ett avdrag för varje anslag som skjuts till försvaret, vilket får resultatet att hela summan inte kommer försvaret till del.
Detta, milt uttryckt allvarliga, avslöjande går alltså på tvärs med regeringens uppgifter om att försvaret för närvarande skulle stärkas.
Det är visserligen sant att regeringen anslagit mer pengar, om än inte tillräckligt. Men med det svarta hålet i FPI innebär det att de 300 miljoner som satsats 2013 och de 200 miljoner som satsats 2014 i praktiken är borta. Vad som hänt är dock att finansdepartementet, som finansminister Anders Borg (M) är chef för, genom FPI har tagit tillbaka dessa anslagshöjningar på en halv miljard kronor. Försvarsmaktens resultat för 2012-2015 landar tack vare detta system på minus 420 miljoner kronor.
Det finns flera ytterligare allvarliga aspekter knutna till det som rapporten avslöjar. Först och främst det som FOI:s ekonomer påpekar: Att FPI kan användas för att fatta beslut om hur mycket pengar som ska fördelas, detta utan att någon debatt behöver föregås. För det andra är det värt att fråga sig huruvida det stämmer att de ansvariga politikerna inte vetat om detta. Försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren (M) bemötte frågan om att försvaret fått mindre pengar med att man är tvungen att ”hålla sig till en helhet”, vilket tyvärr låter som ren rappakalja. Man tycker ju att Försvarsmaktens ekonomiska svårigheter torde ha varit en varningsklocka nog.
Detta innebär också att de beräkningar och satsningar som Socialdemokraterna har utlovat vid ett regeringsskifte inte heller skulle få den önskade effekten.
Att Försvarsmakten genom en bakväg kan dräneras på sina pengar är inte hållbart. Det är i huvudsak ett försvarspolitiskt problem, men också ett demokratiskt dito. Det måste bli en ändring i försvarspolitiken och detta på riktigt. Det verkar inte ens som om den allvarliga situationen i Ukraina är anledning att ta ansvar för försvaret.