Hotad demokrati i våldsdrabbat Irak
Misslyckas Iraks demokratisering får det återverkningar i hela Mellanöstern.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Men samtidigt går det inte att avfärda det första påståendet - oavsett vem som är avsändare. Om irakierna inte vill ha demokrati lär aldrig så mycket internationellt understöd eller påtryckningar hjälpa.
Helgen har varit ovanlig mörk i Irak med över hundra döda. Det är de allvarligaste förlusterna på flera månader och många av de dödade är civila - delvis till följd av amerikansk klumpighet. Även om de amerikanska soldaterna av naturliga skäl är pressade och de svåra förhållandena ökar risken för fatala misstag. Varje dödad civil irakier innebär att kanske tio (minst) andra civila kommer att börja hata USA. Också det går att förstå.
Men att bara skylla på den tidigare ockupationsmakten är också att göra det väl enkelt för sig. Sedan en tid tillbaka har Irak en inhemsk regering, erkänd av omvärlden.
Successivt börjar också den irakiska krigsmakten ta över uppgifter som sköts av amerikanska eller andra allierade soldater.
Våldsverkarna utgör en synnerligen heterogen skara, men har det gemensamt att de inte vill se någon demokratisering. Den nya regeringen framstår som ett minst lika stort hot som de amerikanska soldaterna och att våldet blossar upp med särskild styrka just nu är förmodligen ingen tillfällighet.
De olika hemmasnickrade milisgrupperna vill förhindra genomförandet av demokratiska val senare i höst eller senast i januari nästa år.
Många av de enskilda gerillasoldaterna/terroristerna/milismännen (eller vad man nu skall kalla dem) har förmodligen dimmiga begrepp om varför de egentligen slåss. Ibland kan det handla om simpel rasism - där svarta amerikanska soldater är särskilt omtyckta mål. I andra fall tangerar våldet "vanlig" kriminalitet.
Samtidigt som de olika grupperna ofta agerar enskilt går det att finna mönster. I viss mån samordnas attackerna av mer eller mindre anonyma uppdragsgivare. Ibland går det att finna kopplingar till al-Qaida.
Det kostar att föra krig och finansiärerna går säkert att i många fall finna utanför Irak.
Den irakiska regeringen befinner sig en besvärlig situation. Å ena sidan måste den naturligtvis slå ner de olika revolterna. Å andra sidan riskerar ett allt för bryskt uppträdande leda till minskat folkligt stöd. Å ena sidan är regeringen ännu starkt beroende av främst den amerikanska militära närvaron. Å andra sidan utgör detta beroende i sig ett förtroendeproblem.
Många är de som kritiserar USA för det ena eller andra skälet, men i takt med att utlänningar kidnappas och ofta mördas har vilja till undsättning snarast minskat bland andra länder.
Problemet Irak handlar dock inte bara eller ens främst om Vita Husets politik, utan huruvida demokratin skall segra eller inte. Om så blir fallet kan Irak - alla svårigheter till trots - bli en fyrbåk i Mellanöstern.
Förlorar demokratin kan man emellertid misstänka att misslyckandet på olika sätt spiller över också på andra länder.