Trots stora framsteg de senaste tjugo åren är hunger än i dag ett stort mänskligt problem. Närmare en miljard människor lever i svält eller undernäring och effekterna på kommande generationer är mycket allvarliga. Vi måste ta itu med akuta svältproblem såväl som de långsiktiga försörjningsfrågorna.
Svält- och hungerkatastrofer är sorgligt återkommande. Vi som är lite äldre minns kanske nöden i Biafra på slutet av 60-talet och Bangladesh på 70-talet. 1984-1985 drabbades Etiopien av en omfattande kris, vilket fick musikern Bob Geldof att ta initiativ till både Live Aid och Band Aid. Under 90- och 00-talet slog hungern och svälten extra hårt mot bland annat Somalia, Etiopien, Nordkorea och Sudan. I dag är svälten som mest akut på Afrikas horn och i Sahel-regionen, samtidigt som flera andra länder och regioner runtom i världen också är svårt drabbade.
I dag produceras det tillräckligt mycket mat för att föda hela jordens befolkning. Men ändå svälter och hungrar en miljard människor. Och det är inte naturens fel. Ansvaret ligger helt och hållet på oss människor. Detta är särskilt tydligt på Afrikas horn, där svältkatastrofen är resultatet av en dödlig blandning av krig och förtryck, politiker som inte tar ansvar och marknader som inte fungerar. Det enorma mänskliga lidandet på Afrikas horn hade kunnat undvikas.
De här återkommande svält- och hungerkatastroferna är egentligen symptom på ett större globalt problem, nämligen en otrygg livsmedelsförsörjning. Här finns det ett stort antal långsiktiga utmaningar att ta itu med: att öka köpkraften hos befolkningen (det vill säga se till att människor har jobb!), stärka markrättigheter, få upp produktiviteten i jordbruket, anpassa jordbruket till klimatförändringar och göra det möjligt för kvinnor att äga mark och skaffa kapital för investeringar. För att nämna några.
Frågan om livsmedelssäkerhet får lyckligtvis nu allt större uppmärksamhet internationellt. Sverige har jobbat med livsmedelssäkerhet i flera årtionden och sedan 2009 gör vi det inom ramen för en särskild livsmedelssatsning. 2012 satsade vi 225 miljoner kronor och satsningen fortsätter 2013. Det här är en oerhört viktig fråga som kräver ett långsiktigt engagemang.
För mig som kommer från Östergötland, detta fantastiska, bördiga landskap med åkrar och odlingar var man än vänder sig, så vet jag hur viktigt det är med ett fungerande jordbruk. Det är grunden för så mycket annat (om du inte tror mig, pröva att inte äta på 24 timmar). Jag vet också hur svårt jordbruk kan vara, och hur många olika komponenter - lagstiftning, miljöhänsyn, markfrågor, teknologi och utrustning, fungerande marknader och rätt prissättning med mera - som måste klaffa för att det ska gå ihop. Det är en stor utmaning att vara bonde i Sverige, och en ännu större sådan i Etiopien, Somalia eller Zambia.
Vi blir allt fler på vår jord och det innebär fler munnar att mätta. Men vi vet att vi har mat till varenda en, givet att vi kan få vissa grundförutsättningar på plats. Världssamfundet har åtagit sig att till och med 2015 halvera jordens fattigdom och hunger. Fattigdomsmålet ser vi ut att nå, men för att vi ska knäcka hungern också så kommer det krävas stora och långsiktiga satsningar på livsmedelssäkerhet.