Har du glömt att stänga av spårningsfunktionen i din webbläsare, så har du plötsligt godkänt att myndigheter och företag spårar och kartlägger dig. Om du inte säger nej tillräckligt högt samtycker du, med andra ord. Det blev ett av de beklagliga resultaten när EU:s ministerråd gick löst på kommissionens förslag till dataskyddslagstiftning med tippex och bläckpenna.
Intrång i privatlivet är vardagsmat för europeiska medborgare. I bakhuvudet är vi medvetna om att allt vi gör sparas och kartläggs: vilka hemsidor vi besöker, vad vi gillar på sociala medier och vart vi låter vår GPS guida oss. Men vi fortsätter använda den nya tekniken, eftersom den underlättar våra liv väldigt mycket. Därför måste persondataskyddet stärkas, så att utveckligen kan fortsätta utan att vi tvingas betala med vår integritet.
Det var precis vad EU-kommissionen försökte göra i sitt förvånansvärt starka lagförslag. Efter en bearbetning av ministerrådet, där justiteminister Morgan Johansson (S) representerar Sverige, är det dock bara en blek kopia av originalet. Inför ministerrådets sammanträde i fredags läckte tusentals sidor med ändringsförslag ut på nätet, och de har granskats av det tyska initiativet Lobbyplag.eu.
Resultatet är dystert. I en lista över vilka ministrar som har gjort mest för att skada vårt integritetsskydd hamnar Sverige på en penibel femteplats. Morgan Johansson har ställt sig bakom hela 23 ändringar som försvagar dataskyddet, men inte en enda som förstärker det.
Exempelvis ville EU-kommissionen att ingen europeisk medborgare ska få spåras på nätet utan hans eller hennes uttryckliga godkännande. Borta är, efter ministerrådets behandling, ordet ”uttryckligen”. I praktiken kan myndigheter och företag alltså tolka det som samtycke om du glömmer att ställa in din webbläsare på att blockera spårning. Är du inte övertydlig med ditt nej, så har inget brott begåtts.
Johanssons nonchalanta inställning till våra privatliv är ingen överraskning. Svenska politiker är knappast kända för sin överväldigande respekt för människors integritet. Ändå måste vi fråga oss vad orsaken till somliga ändringar egentligen är. Varför var vår justiteminister med och strök ordet ”uttryckligen”, trots sprickan det skapar i dataskyddet?
Egentligen finns bara två tänkbara orsaker. Den ena är att han inbillar sig att försämrat integritetsskydd inte orsakar någon skada. Den andra är att han inte bryr sig om vilken skada det orsakar.
Låt oss hoppas att Johansson, trots sina förbluffande försök att göra pannkaka av dataskyddslagen, åtminstone tillhör den första kategorin. Och låt oss hoppas att ministerrådets ändringar blir kortvariga. Även om det i fredags nådde en huvudsaklig överenskommelse om ändringarna, måste ministerrådet vara fullständigt överens och sedan få förslaget genom Europaparlamentet.
Att som ministerrådets president, Dzintars Rasnačs, kalla den nya dataskyddslagstiftningen för en ännu oslipad diamant är att förvränga verkligheten. I sitt nuvarande tillstånd är den inget diamanthårt skydd, utan en tandlös papperssköld.