I skrivande stund föreligger inte någon färdig långtidsbudget för EU. Det skulle dock förvåna mig om medlemsstaterna kommit överens när ni läser detta. Sammanbrott är troligare.
Kanske är det lika bra! Åtminstone när den av toppmötets ordförande - unionens "president" Herman Van Rompuy - förslagna kompromissen är så usel.
Att kompromissen inte går Sveriges väg hade möjligtvis gått att leva med, om det varit en för hela EU god lösning Van Rompuy presenterat. Så är dock inte fallet. Tvärtom.
Att budgeten på knappt 1 000 miljarder euro i princip förblir oförändrad behöver i och för sig inte vara illa. Även om summan kan förefalla astronomisk är den närmast anorektisk jämförd med motsvarande utgifter i USA eller Kina (unionens givna referenspunkter). Däremot kan man kräva att pengarna går till rätt saker, att det inte handlar om en 50-talsbudget för att citera Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson (FP).
Men medan Van Rompuy föreslår besparingar inom de områden där gemensamma satsningar faktiskt är önskvärda - i synnerhet gränsöverskridande infrastruktur - tillåts jordbruksbudgeten öka ytterligare. Helt fel väg i en lågkonjunktur och framför allt helt fel väg för ett Europa som vill konkurera med ovan nämnda Förenta Staterna och Kina globalt.
Det går förstås inte hem överallt, i synnerhet inte i Sverige som får se sin budgetrabatt krympa. Som kompensation föreslår då EU:s ordförandeskap ökat regional- och glesbygdsstöd. Ytterligare rundgång på pengar med andra ord.
Jag antar att många i Sverige och andra medlemsländer tar det som intäkt för allt för mycket överstatlighet inom EU. Fast tänk om det är precis tvärtom?
Budgetförhandlingarna är ett ovanligt tydligt exempel på gammaldags mellanstatliga förhandlingslösningar, vilka möjligtvis fungerade i ett annat Europa med en mindre union men som är förödande i dag. Resultatet blir att alla slår vakt om sitt, medan det gemensamma bästa får stryka på foten.
Kanske kan det ändå bli så här framtiden kommer att se ut. Om vi inte tar den europeiska tjuren vid hornen och går mot ett mer federalistiskt EU förstås!