I vad som möjligen är hans politiska testamente går oppositionsrådet Fredrik Bergqvist (M) i sin blogg på nt.se till generalangrepp på sina motståndare – inom Moderaterna ska tilläggas.
Maktkampen mellan honom och Sophia Jarl har varit väl känd och bidrog sannolikt till att Alliansen åter misslyckades att ta makten i Norrköping. Under valrörelsen lyckades de visserligen upprätthålla en någorlunda enig fasad utåt, men bråket tog naturligtvis tid och kraft som kunnat ägnas åt annat. Man kan ju också fråga sig om de interna moderata motsättningarna inte kan vara en delförklaring till att de mindre borgerliga partierna nu söker samarbete vänsterut istället.
Bortom den (berättigade eller inte) personliga bitterheten i Bergqvists inlägg framskymtar onekligen bilden av ett parti i kris, med fraktionsstrider och personliga motsättningar. I en sådan situation finns det alltid en risk för att kompetens tillmäts mindre vikt än lojalitet och den som hamnar på förlorarsidan riskerar obönhörligt att manövreras ut. Det är för övrigt ett underbetyg åt partiet i Norrköping, om det inte kan härbärgera två tidigare rivaler på oppositionsrådsposterna samtidigt.
Som det gick att läsa på nyhetsplats i gårdagens NT finns det också misstankar om relativt omfattande ekonomiskt slöseri inom Moderaterna. Sammanlagt rör det sig om nästan en kvarts miljon kronor som skulle gått till valkampanjen, men av en eller annan anledning kommit på avvägar. Det duger redan att kalla det hela för en praktskandal.
Den verkliga förloraren är emellertid varken den ena eller andra personen eller fraktionen – utan Moderaterna som parti. Tyvärr är det inte heller första gången dålig stämning skapar svårigheter, men istället för att öppet diskutera problem som mer eller mindre går i arv brukar det mesta få pyra i undervegetationen i väntan på nästa utbrott.
I det ljuset är den moderata insatsen i kommunalvalet i själva verket fantastisk bra! Norrköpingsmoderaterna presterade åtminstone bättre än partiet på riksplanet. För vem vill rösta på ett parti, där företrädare bråkar med varandra? I sammanhanget är dessa interna motsättningar naturligtvis helt ointressanta för medelväljaren.
Det bästa Moderaterna kan göra i den nu uppkomna situationen är sannolikt att öppet erkänna problemen och låta debatten brinna fritt (det finns åtminstone tid till nästa val). Det sämsta partiet kan göra är att låtsas som om det regnar. Det lurar nämligen ingen och allra minst väljarna.