Inget att fästa sig vid
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Fast inte mig. Av någon anledning undviker fästingarna just mitt blod. Jag har frågat mig varför och funnit tvenne möjliga förklaringar.Den ena är att flitigt piprökande under ungdomen (nej inte sådana pipor, jag var redan gammal -68!) har gett mitt blod en permanent bismak av nikotin. Alla vet ju att det går att hålla myggor och andra oknytt på avstånd genom att dränka in huden med tobakssaft, så då borde det väl gå lika bra med invärtes bruk.Den andra förklaringen är att undertecknad aldrig låter varken underarmare eller dito -ben möta solens blickar. Långbyxor är en eftergift till franska revolutionen som jag inte tycker det finns någon anledning att ifrågasätta. Och kortärmade skjortor tyder enligt min mening på bristande bildning. Att kavla upp ärmarna går visserligen an vid hårt kroppsarbete, men då får man ju också ta av sig flugan och se, det går inte an.Hårt sitter kragen och ger inte utrymme för vare sig fästingar, flatlöss eller humlor att leta sig mellan hud och tyg.Alla er andra, som envisas med kortbyxor, så kallade shorts sommartid, får skylla er själva. Men jag kan som nödlösning rekommenderar en lurvig hunds sällskap. Med risk för att bli anklagad för att vara en djurplågare talar nämligen erfarenheten för att fästingarna väljer Fido iställer för er vid skogspromenaden.Jag kan för ert sinnes lugnhets skull också rekommendera att hoppa över melon som efterrätt i sommar. Vattenmelonens kärnor påminner nämligen ytligt om en halvfull gynnare till fästing.Dock vet jag inte om detta också gäller den sibiriska variant som tydligen försöker invadera vårt land enligt nyhetsrapporterna. Själv tar jag, som alltid, upphetsningen med ro. Främlingsfientlighet brukar vara en återvändsgränd.I stället är jag välvilligt inställd till hela världen och det gäller med viss måtta också modeindustrin. Jag ser nämligen en tillnyktring i horisonten.
Huruvida jag verkligen ser det som en fördel att damernas kjolar blir längre i finanskrisens spår, låter jag ni kära läsare själva få fundera över. Däremot noterar jag med viss tillfredsställelse att de eländiga kortbyxorna under många år tenderat att bli allt längre, så att de numera snarare framstår som något för korta långbyxor - om ni förstår vad jag menar.I tropikerna går det förstås alltid an med kortbyxor, förutsatt att de är khakifärgade och kombineras med knästrumpor samt medföljande tropikhjälm och välvaxad brittisk mustasch.Fast då har man kanske annat att oroa sig för än fästingar.