Den första oktober varje år är FN:s internationella äldredag, en dag att uppmärksamma de äldre i samhället. Passande nog släppte organisationen Help Age International en världsrankning där man undersökt och sammanvägt levnadsförhållandena för världens äldre. I denna förstarapport hamnar Sverige på en hedrande förstaplats. Norge hamnade på andra plats och Tyskland knep bronsplatsen. Länder i Europa samt USA och Kanada dominerar bland de tio främsta platserna.
Rankningen baseras på information från olika FN-organ, Världsbanken och Världshälsoorganisationen WHO. Ekonomi, hälsa, arbete och utbildning har delats upp utifrån tretton parametrar för att få fram resultatet. Sverige placerade sig inte högst i någon enskild grupp, men hade tillräckligt höga resultat i varje grupp för att till sist hamn överst.
Resultatet är kanske inte extremt överraskande. Sverige var först i världen när vi införde ett pensionssystem för exakt ett sekel sedan. Den svenska välfärdsapparaten är kanske världens mest omfattande, sjukvården (när man väl får tillträde) är i världsklass och transfereringssystem utjämnar de flesta ekonomiska klyftorna. Därmed inte sagt att det inte finns pensionärer i Sverige som lever med små marginaler, för det finns det.
Däremot kan man hävda att den stora pensionärsorganisationen, PRO, är en ofta väldigt missnöjd grupp. Trots flera skattesänkningar sedan 2006 missar man inte ett tillfälle att klaga och då helst beklaga sig över regeringen som utmålas som synnerligen orättvis eftersom den inte tillämpar samma skattesänkningsprinciper på pensioner som på löner. Detta trots att PRO aldrig varit några skattesänkningsivrare tidigare, utan snarare följt den Socialdemokratiska högskattelinjen. För såväl arbetare som pensionärer.
Att livsförutsättningarna för landets pensionärer bedöms vara så goda i en internationell undersökning är att givetvis utmärkt. En faktor som det dock sällan tala om i den politiska debatten är den demografiska utmaning som Sverige och många andra industriländer står inför. Allt fler lever allt längre samtidigt som allt färre tar sig in på arbetsmarknaden i rimlig tid. Dessutom föds det för få barn i många av (går)dagens stora industrinationer. I takt med att medelåldern kommer att öka och vårdkostnaderna följer efter kommer problemen i ekvationen att bli allt mer uppenbara.
Dagens äldre har all rätt till en så god ålderdom som möjligt och det ska även framtida generationer kunna erbjudas. Att Sverige ligger långt fram i denna utveckling är bra. Dock måste dagens politiker vidga perspektivet till att inte bara omfatta kommande eller innevarande mandatperiod utan även samhällsförändringen på flera generationers sikt. Först då kan även morgondagens pensionärer hoppas på att även de hamnar högt i internationella undersökningar.