Judehatet frodas på svenska bakgator
Det är dags att tala klarspråk om antisemitismen i Sverige.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Sålunda anser ungefär var sjätte tillfrågad att judarna har för stort inflytande på världsekonomin och än fler, var fjärde, skulle ha invändningar om Sverige skulle få en judisk statsminister. Varför? Dessutom är den senare frågan långt ifrån något teoretiskt exempel. Tänk tanken att socialdemokraterna skulle vinna valet i höst, Göran Persson skulle avgå och partiet lansera Leif Pagrotsky som statsministerkandidat.
Enligt undersökningen är män generellt mer antisemitiska än kvinnor och ökad utbildningsnivå tycks också leda till en mindre fördomsfull inställning gentemot judar. Bland personer med utländsk bakgrund hyser samtidigt mer än dubbelt så många antisemitiska åsikter (11 procent) som bland befolkningen i övrigt. Ännu tydligare blir differensen om personerna med utländsk bakgrund också har utomeuropeisk dito.
Den verkligt utbredda antisemitismen finns dock inom en grupp - muslimer. Bland de som uppger sig vara muslimer hyser nästan 40 procent antisemitiska åsikter.
När rapporten presenterades under gårdagen var det inte många som ville debattera ovanstående siffror och det är begripligt med tanke på hur kontroversiellt resultatet är. Istället diskuterades det allvarliga i antisemitism bland svenskar i gemen. Och visst, fem procent antisemiter är inget att vara stolt över. Men om fem procent är ett problem, vad är då inte 39 procent?
En av rapportförfattarna, idéhistorikern Henrik Bachner, försöker förklara resultatet med den kulturpolitiska miljö i Mellanöstern från vilken många muslimer kommer. "En politisk kultur där antisemitismen är förhållandevis legitim och propageras av, i många fall regimer, ledande medier och religiösa auktoriteter" enligt Bachner.
Det ligger mycket i detta påpekande, samtidigt som det är en ganska klen ursäkt för att de antisemitiska uppfattningarna lever kvar i Sverige. Man kan ju förklara exempelvis högerextremisters hat mot judar (och muslimer) utifrån dåliga uppväxtvillkor och sönderslagen social tillvaro. Men det är ingen ursäkt för de rasistiska uppfattningarna i sig själv.
Tvärtom har betydande punktinsatser gjorts för att stoppa främlingsfientliga uppfattningar bland exempelvis elever i skolan. Men av någon anledning har detta arbete ofta gjort stopp vid vad man i brist på bättre begrepp kan kalla "etniska" svenskar.
Betydligt mindre intresse har riktats gentemot exempelvis judehat i olika invandrarmiljöer.
Om man så vill varierar toleransen med rasismens avsändare.
Hatet kan komma från många håll och kan förklaras på olika sätt. Men för den som är hatad gör det lika ont i själen varifrån stövelsparkarna än kommer.