Kallas korruption i andra länder
Det som går an i Italien och Ryssland duger också i Sverige!
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Problemet med fallet ovan är att SVT jämför sig med Putins mediastyrning i Moskva och Berlusconis mediametoder i Rom. Intressantare hade förstås varit en jämförelse med exempelvis brittisk, fransk eller tysk television. Fast en sådan konstrastverkan hade kanske inte utfallit till SVT:s fördel...
Å andra sidan - jämförelsen med Italien och Ryssland är kanske mer logisk, sett till hur respektive samhällssystem fungerar. Ytligt sett verkar resonemanget halta mer än lovligt. Särskilt stötande är förstås en jämförelse med Putins kvartsdiktatur. Ändå finns det vissa likheter. Vi talar om utnämningspolitiken.
Det senaste svenska exemplet på densamma redogjordes för i gårdagens upplaga av Svenska Dagbladet. Tidningen har låtit undersöka styrelsesammansättningarna i kulturens värld. De senaste åren har politiseringen tilltagit, det vill säga allt fler styrelseledamöter utgörs av yrkespolitiker. Av dessa är en förkrossande majoritet socialdemokrater. Bland de politiskt tillsatta styrelseledamöterna för de 50 undersökta kulturinstitutionerna var 42 procent socialdemokrater för tio år sedan, det vill säga ungefär i förhållande till styrkeförhållandena i riksdagen. Samma siffra för socialdemokraterna är i dag 60 procent.
Än mer remarkabel är fördelningen av ordförandeposter i styrelserna. Av den dryga tredjedel som numera tillsätts på politiska meriter är inte mindre än 82 procent socialdemokrater.
Tyvärr är den röda partipolitiseringen vad gäller kulturinstitutionerna inte det minsta överraskande. På område efter område ägnar sig ministären Persson åt en allt oblygare partinepotism. Statliga verk och myndigheter har under lång tid utnyttjats som reträttposter för gamla s-politiker. När Dagens Nyheter för några veckor sedan undersökte situationen inom de 20 viktigaste myndigheterna befanns att hälften av generaldirektörerna hade partipolitisk hemvist. Nio av dessa tio var socialdemokrater. På ett liknande sätt har styrelserna för högskolorna politiserats och socialdemokraterna lagt beslag på allt fler ordförandeposter.
Naturligtvis inser var och en vad det handlar om: Korruption i den högre skolan, inte alltid medveten och hur som helst klädd i vackra kläder. Men likväl maktkorruption. Regeringspartiet utnyttjar lagens utrymme och utnämningsmakten till att slå två flugor i samma smäll. Dels stärks "följsamheten" i systemet eftersom fler tänker socialdemokratiskt, dels lär sig tjänstemän i karriären att det är socialdemokratisk partibok som gäller.
Värst av allt är möjligen att ministären Persson uppenbarligen inte skäms för sig. Kulturminister Leif Pagrotsky låter således helt oförstående när han konfronteras med frågan om de många partipolitiska utnämningarna till socialdemokraternas fördel inom kulturens värld. Pagrotsky säger till exempel att "vi har en rekryteringsbas av kompetenta människor som är annorlunda i dag än för tio år sedan". Underförstått att bara s-politiker uppfyller många av de aktuella kraven...
Ett sådant tänkande uppskattar säkert både Italiens Berlusconi och Rysslands Putin.