Kartritare av modernt snitt
Sverige behöver en effektiv regional förvaltning, frågan är hur den skall se ut.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
För närvarande finns en Ansvarskommitté. Landshövdingen i Västmanland Mats Svegfors leder utredningen som har till uppgift att lägga fram förslag till hur framtida organisation skall se ut.
En del tyder på att utredningen och andra delar av statsapparaten förbereder en indelning av landet i nio regioner.
I gårdagens DN går landshövdingen i Uppsala län Anders Björck till frontalangrepp på Svegfors utredning.
Björck argumenterar klokt för att det finns viktigare frågor att hantera innan kartritarna plockas fram. Exempelvis vad de framtida länen/regionerna skall syssla med. En synnerligen relevant fråga.
Övergången från län till regioner har skett på tre platser i Sverige. Skåne och Gotland är två relativt framgångsrika exempel där historisk koppling och folkligt gillande medfört framgång. Ett mindre lyckosamt exempel är storregionen Västra Götaland som skapades för att få stordriftsfördelar inom sjukvården. En konstruktion som knappast har sparat pengar och inte heller gett en bättre sjukvård.
Anders Björcks fråga om vad länen skall göra måste hanteras innan länens storlek och geografiska omfång bestäms. Varje försök att presentera en ny geografisk indelning av landet kommer att generera en omfattande debatt. En debatt som kommer att dränka alla seriösa försök att diskutera vad dessa nya områden skall göra.
Även om det finns en viss logik bakom tanken att exempelvis sjukvårdens organisation inte är optimal i förhållande till alla landstings storlek är det inte säkert att två eller tre sammanslagna län ger en mycket bättre organisation. Sjukvården skulle vinna på att vara nationellt finansierad och utförd av dem som i öppen konkurrens kan erbjuda patienterna och skattebetalarna bäst vård för varje krona.
Kanske borde Svegfors tänka att nio regioner egentligen borde vara noll eller en mycket stor kallad Sverige.
Statens förlängda arm i form av länsstyrelserna kan säkert hitta lämpliga lokaliseringsorter utan att titta på Axel Oxenstiernas 350 år gamla länsindelning.
Frågan om framtidens statliga och regionala organisation är av största vikt av såväl ekonomiska som demokratiska skäl. Än viktigare då att starta i rätt ände.