Katastrofhjälp, var god dröj

Om inte staten skjuter till rejält med pengar riskerar sjöräddningen att försämras till följd av nedrustningen.

Norrköping2005-03-02 04:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Att svensk försvarspolitik sällan bygger på konsekvensanalyser överraskar måhända inte. Men ibland är verkligheten så påträngande att den inte går att ignorera. När regeringen presenterade sin försvarsproposition visade det sig således att man glömt de civila konsekvenserna när försvarets räddningshelikoptrar på Berga utanför Stockholm och Säve utanför Göteborg flyttas.
I sista minuten lyckades försvarsminister Leni Björklund avhända sig en obehaglig fråga hon saknade förmåga att lösa. Sjöfartsverket fick i uppgift att utreda konsekvenserna av nedlagd helikopterräddningen. Därmed hamnade frågan på det trots allt kompetentare statsrådet Ulrica Messings bord.

Med en lätt förvanskad min av handlingskraft förklarar Messing nu att "helikoptrarna kommer att fungera precis på samma sätt som tidigare". Men den militära helikopterräddningen skall ersättas med civil. Exakt hur är oklart.
Inte heller kan Messing förklara hur mycket det hela kommer att kosta. Däremot vet hon att de civila räddningshelikoptrarna är "minst lika bra" som de militära och tänker då på de två helikoptrar som finns baserade i Sundsvall respektive Visby. Messing hoppas till och med på ökade räddningsresurser.
Redan de orden låter illavarslande. Ty antingen vet Messing inte riktigt vad hon talar om, eller så skarvar hon friskt och medvetet.
Helikopterräddningen på Visby och i Sundsvall är inte dålig, men helikoptrarna har mindre kapacitet än försvarets och framför allt finns det bara en på vardera orten. Den reservkapacitet som försvaret i dag kan bjuda på saknas alltså. Troligen blir det ändå en liknande lösning för Göteborg och Stockholm som föreslås och Sjöfartsverket ser helst en nationell samordning.
Naturligtvis inser man behovet av ytterligare kapacitet vid stora olyckor eller då någon helikopter av andra skäl inte är tillgänglig.
Den som minns den dramatiska räddningsaktionen i Gryts skärgård i höstas bör också komma ihåg att det faktiskt var den civila räddningshelikoptern från Visby som störtat. Och att räddningshelikoptern som undsatte de civila kollegerna kom från militärbasen på Berga.

Messing medger att staten vad gäller räddningshelikoptrarna knappast kommer att spara några pengar. Den militära verksamhet som avvecklas måste ersättas med privat - och för en gång skull finns det faktiskt ekonomiska skäl att försvara den statliga lösningen. Det civila Sundsvalls- och Visbyhelikoptrarna kostar staten nästan 40 miljoner kronor årligen. Försvaret ersätts med sex miljoner för motsvarande service. Att nedrustningen ändå genomdrivs påvisar att den samma primärt är motiverad av ideologiska och inte finansiella skäl.
Det märkliga är att konsekvenserna av försvarspolitiken verkställs samtidigt som alla talar om behovet av bättre krisberedskap efter tsunamikatastrofen... Har alla redan glömt Estonias förlisning? Redan i dag är sjöräddningens resurser sämre än under Estoniakatastrofen.
Läs mer om