För några år sedan väckte djurplågeri på ungerska gåsfarmer stor uppmärksamhet. Gäss plockades levande, ofta maskinellt och flera gånger under sina liv för en maximalt kostnadseffektiv produktion av dun och fjädrar.
Nu har djurrättsorganisationen Peta avslöjat ett djurplågeri som inte står det ungerska efter. I Kina rycks pälsen av levande angorakaniner under vidriga former och enligt Peta kommer en stor del av angorapälsen i Europa från plågade kinesiska kaniner.
Tyvärr är avslöjandet inte särskilt överraskande, inte med kännedom om kinesisk djurhållning i allmänhet. Hund- och kattslakten är ökänd och tyvärr inte ovanlig i delar av Asien. Björnar hålls i trånga burar och tappas levande på sin galla under lång tid – för framställningen av vad som påstås vara naturläkemedel. En pendang till exempelvis handeln med produkter från utrotningshotade djur i produktionen av påstått potenshöjande medicin. Allvarligast är situationen sannolikt inom pälsbranschen, där en vanlig avlivningsmetod är klubbning. Fast ofta dör inte djuret, i vissa fall är det inte ens avsikten, som därmed flås levande under svåra plågor. Ibland hamnar pälsverken i Europa, ofta via mindre nogräknade återförsäljare men också i form av detaljer på jackor och andra produkter. Också hund- och kattskinn förekommer.
Inställningen till dessa avarter av djurhållning varierar i Kina, men under alla omständigheter är det sällan någon lagförs eftersom det saknas egentlig lagstiftning kring djurplågeri. Ett djur åtnjuter samma juridiska skydd som en cykel eller ett köksbord ...
Långsamt håller visserligen attityderna på att förändras, åtminstone inom städernas nya medelklass och de kinesiska djurrättsorganisationerna är faktiskt inte helt oävna. Men fördärvliga gamla sedvänjor kan vara svåra att bryta och kanske är det inte heller så konstigt att djurens väl och ve är en lågt prioriterad fråga i ett land där miljontals människor offrades under 1900-talets kommunistiska experiment, där det fortfarande är vanligt med sena tvångsaborter och där arbetssituationen på många fabriker fortfarande ofta är under all kritik.
Kaninerna plågas trots att vinsten är obetydlig jämfört med sedvanlig klippning. Det är ovanligt hänsynslöst, men inte helt väsensskilt från annan industriell djuruppfödning. Om efterfrågan på produkten ifråga minskar kan ekvationen förändras, även om det förutsätter att klädimportörerna tar ett större ansvar.
Frågan handlar om konsumenternas köpvanor, men också om frihandelns framtid. Djurskydd må vara en lågt prioriterad fråga i det internationella utbytet, men om vi drar parallellerna till miljöfarliga produktionsmetoder eller förekomst av exempelvis barnarbetskraft inser var och en att det mycket väl går an att ställa motkrav. I andra fall riskerar vi en situation där istället kraven på protektionistiska åtgärder växer.