Jens Spendrup har under en lång tid varit en namnkunnig företagare och entreprenör. Numera är han även ordförande I Svenskt Näringsliv och i den rollen skrev han en läs- och tänkvärd debattartikel i Expressen i helgen. Precis som de flesta är Spendrup intresserad över näringslivsutvecklingen i Sverige och samtidigt oroad över att mycket av det som görs från statens sida ofta har ytterst begränsad positiv effekt.
Ett par historiska exempel på statlig näringslivspolitik dammas av. Klassiker som Stålverk 80, Svenska Varv, Brygginvest AB och Statsföretag AB nämns som exempel där politikers ambition att leka företagare med skattepengar lett till miljardrullning och fiasko. Aktuella exempel på dylik välvilja från politikerhåll är bland annat Socialdemokraternas förslag i årets skuggbudget på ett speciellt nationellt innovationsråd underställt statsministern där framtidsnäringar ska identifieras och stödjas (med skattepengar).
Regeringen har under sin tid vid makten lagt tre miljarder kronor av skattebetalarnas pengar på ett riskkapitalbolag för stärkt fordonsindustri, två miljarder har investerats i ett riskkapitalbolag som ska stötta företagande i Norrlands inland, samt 700 miljoner i en fond för miljöteknik. Regeringens uttalade arbetslinje sägs genomsyra all politik som Alliansen sjösatt sedan makttillträdet 2006. Enskilda ministrar har vittnat om att de alltid måste ha en arbetsprofil på sina förslag i budgetförhandlingarna om finansministern ska bli intresserad.
Samtidigt har regeringen varit ovillig att göra generella skattelättnader för näringslivet eller minska regelbördan. På oppositionssidan är det ännu tunnare med förslag som gynnar företagandet.
På något märligt sätt tycks politiker, från de flesta partier, ha uppenbara problem med att se korrelationen mellan framgångsrika företag, människor i arbete, ökade skatteintäkter och sänkt arbetslöshet. Arbetslösheten debatteras ofta och friskt, men näringspolitiken skapar allt för sällan debatt. De miljarder skattekronor som satsas är oftast specialinriktade på sektorer som politikerna finner viktiga. Och detta när ett generellt bättre näringslivsklimat skulle göra betydligt bättre resultat. En ganska märklig och dyster utveckling.
Vill man lösa arbetslösheten i Sverige, för såväl unga som äldre, måste man börja i rätt ända. Det som skapar jobb är företagare som vågar och vill satsa på olika idéer. En del kommer att misslyckas, en del kommer att lyckas. Det är de grundläggande spelreglerna. Statens del i ekvationen är att minimera hinder för företagare och entreprenörer som vill satsa.
Ett fritt näringsliv kan aldrig ersättas av aldrig så välmenande politiska beslut. Jens Spendrup efterlyser en bättre ”miljö” för företag att växa i. Våra politiker bör lyssna.