KOLUMN
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Man kan också fråga sig om det är någon tillfällighet att Politkovskaja mördas samtidigt som Ryssland infört blockad mot grannlandet Georgien och dessutom inlett klappjakt på georgier i Ryssland? Jag tror inte det - tvärtom är mordet på Politkovskaja ett logiskt resultat av det politiska klimatet i Ryssland.
Under Putins presidentskap har det blivit OK att hata utlänningar. Extremnationationalismen frodas och det började i Tjetjenien. Politkovskaja vågade berätta sanningen om det smutsiga kriget, om övergreppen och många är de som önskat ända hennes liv. Men dessa personer - det kan mycket väl handla om höga militärer och mörkermän från säkerhetstjänsten - har inte vågat. Inte förrän nu när konflikten med Georgien fått fördämningarna att brista.
Allt började med att Georgien lät gripa fyra ryska officerare för spioneri. Medling från europeiska OSSE fick Georgien att släppa de spionmisstänkta militärerna, men det räckte inte för regeringen i Moskva.
Det finns inte mycket Georgien kan göra i motåtgärder. Nationen har inte ens full kontroll av det egna territoriet, där halvkriminella "statsbildningar" med mer eller mindre öppet ryskt stöd försöker hävda sin självständighet. Ryssland har flera militärbaser i Georgien och kontrollerar dessutom landets största energibolag.
Ändå väcker Georgien irritation i Kreml! Den nya regeringen vill nämligen att nationen skall gå med i både EU och Nato samt att de ryska soldaterna lämnar landet. Åtminstone EU-medlemskapet framstår som orealistiskt. Men den västvänliga attityden och den politiska inspirationen säger allt. Det är inte mot Moskva georgierna vänder sina blickar.
Alltså stoppas all handel med Georgien, gränserna stängs och i Ryssland utvsias georgier på löpande band. Andra, som författaren Boris Akunin (naturaliserad ryss av georgiskt ursprung) trakasseras. Och Kreml har givit order om att skolbarn med georgiska efternamn skall registreras. Det luktar tyskt 1930-tal lång väg...
Den omvärld som tidigare glatt stödde den demokratiska revolutionen i Georgien är nu påfallande tyst. Det är oroväckande, inte bara för georgiernas räkning utan också vår egen. Vad Putin ägnar sig åt i Kaukasus är nämligen politiska tester i stor skala. Hur långt kan han gå utan att EU och USA reagerar?
Den västliga undfallenheten signalerar uppgivenhet men också rädsla. Ryssland är åter en stormakt att räkna med och kan utnyttja Västeuropas sug efter billig rysk olja och gas till att utöva utpressning.
Men det enda som väcker respekt i Moskva är ett fast uppträdande. I annat fall kommer Kremls nyimperialistiska politik i Georgien, Ukraina och Vitryssland med flera grannländer snart att få återverkningar också längre bort från de ryska gränserna.