Om vädret är rätt, lagom med andra ord, inte för varmt och inte för kallt och helst utan nederbörd, räknar jag det som promenadväder. Lagom ledigt klädd, med käpp och hatt utforskar jag min omgivning. Ofta utan att något ovanligt eller mönsterbrytande inträffar men ibland sker små överraskningar. Det kan vara ett oväntat möte eller något ovanligt som mina ögon fastnar för.I veckan upptäckte jag till exempel ett nyöppnat kafé i mitt område. Oförskräckt och med stegrande nyfikenhet valde jag att prova omgående. En kopp kaffe och kanske en kaka skulle vara passande en så vacker dag, var min tanke. Men det var svårare än jag trodde.Den unga mannen bakom disken frågar vänligt vad det får lov att vara? "En kopp kaffe", svarar jag "och en mandelmussla med grädde och något rött bär på toppen". "Vad för kaffe?" blir motfrågan, till min relativa förvåning. "Har ni Mollbergs blandning föredrar jag den, men det går bra med vilken sort som helst."Mannen blir tyst, skruvar lite på sig, ler och omformulerar frågan: "Vill ni ha en Cappucino, Café Latte, Espresso, Café au lait eller kanske en Caffè americano? Vi har även Wiener melange och Macchiato!"Jag inser snabbt att jag har mitt första möte med den kaffetrend som svept över världen och att det mannen egentligen erbjuder är en mängd olika varianter på en kopp kaffe, med eller utan mjölk, blandad och preparerad enligt konstens alla regler. Givetvis känner jag mig bortkommen som ett kommunalråd från Vingåker på sitt första EU-toppmöte. Jag vill ju bara ha en kopp vanligt kaffe. Vilket jag också ber om. "Det går bra men vi har ingen kaffebryggare", säger ynglingen och startar en maskin som låter förfärligt och är stor som en mindre skördetröska. Efter en stund står dock mina beställda varor på disken, jag får hälla i mjölken själv.Jag betalar, lånar en tidning och sätter mig vid ett fönsterbord. Tidningen från Stockholm har en intressant artikel om något som kallas e-bok. En elektronisk apparat som ersätter boken.Snart är den här, meddelar bokförläggarna stolt, men ingen vågar säga när. Förmodligen går papperstidningen samma väg med tiden. Vad ska jag då lägga på diskbänken när jag planterar om blommorna, tänker jag. Eller rulla in renset från strömmingsfisket? Kan man slå ihjäl flugor med en e-bok? Nåja, den som lever får se, som en äldre bekant brukar påpeka. Nästa nyhet jag fastnar för är att det enligt en opinionsundersökning numera finns en majoritet för att det ska hållas en ny folkomröstning om euron. 51 procent uppges vilja rösta igen, mest positiva är de yngre. De känner kanske att de inte fick vara med förra gången. Ungefär som nästan en majoritet av dagens medborgare inte fick rösta om kärnkraften om de är födda efter den 23 mars 1962. Att det dessutom fanns tre alternativ på en fråga som rimligen bara kan besvaras med ett ja eller nej gjorde inte saken bättre. Det är kanske en lösning i euro-frågan. En folkomröstning med en tre-fyra alternativ, det vore innovativt. Ja, Nej, Kanske och Javisst men inte utan snuset, eller nåt sådant. Det skulle nog få folk till valurnorna! Och eftervalsdebatten vore något att skriva hem om.Kaffet är slut, kakan uppäten och tidningen utläst. Mot nya djärva mål.
