Naturligtvis var det väntat, men smällen smärtar ändå. I den senaste opinionsundersökningen noteras det svagaste stödet för Socialdemokraterna sedan Sifo inledde sina mätningar 1967.
Socialdemokraterna får 25,5 procent. Ett ras på nästan tio procentenheter.
Samtidigt avslutade Moderaterna i går en påtagligt tillrättalagd partistämma i Örebro, där det mest spännande var spekulationerna kring huruvida statsminister Fredrik Reinfeldt försöker bli en ny Tage Erlander - samt ett uppfriskande bråk mellan makarna Reinfeldt apropå vem som bör göra vad i hemmet och i vilken mån detta skulle skrivas in i det nya idéprogrammet!
Med en motståndare som Juholt är det lätt för Reinfeldt att vara statsminister, men med nästan 35 procent bakom sig är det tveksamt om Moderaterna kan vinna än mer på Socialdemokraternas genomklappning. Däremot finns det andra som kan ta för sig.
Först och främst Sverigedemokraterna förstås. Det är inte någon tillfällighet att partiledaren Jimmie Åkesson använder sig av en retorik som appellerar till traditionella socialdemokratiska väljare. I Sifos tidigare opinionsmätning hamnade SD under riksdagsspärren, nu växer partiet till nästan 6 procent.
Bland övriga partier är variationerna är små, men snart ska Vänsterpartiet välja ny partiledare och då finns det alla möjligheter att ta socialdemokratiska väljare från det hållet.
Socialdemokraternas chans ligger i ett anammande av den brittiska strömning som kallas blue labour och som bygger på en blandning av traditionell socialdemokratisk politik och konservativa värderingar. Men utrymmet för Juholt att bedriva en sådan politik är, om han ens är intresserad, av flera skäl begränsat.
Även om blue labour bygger på att återupprätta traditionella vänstervärderingar, präglas dagens socialdemokrati i stället av en platt nostalgi. I Svenska dagbladet konstaterar inrikesreportern Lena Hennel att många socialdemokratiska gräsrötter är beredda att förlåta Juholt, nu när han klätt sig i säck och aska på sin Sverigeturné. Hans gammalmodiga budskap går hem.
Och det är ju faktiskt ett problem! För hur nöjda traditionalistiska partimedlemmar än är, lämnar många vanliga väljare partiet - också de som alltid tidigare röstat socialdemokratiskt.
Utan sakpolitiska likheter påminner mentaliteten om den som det ryska kommunistpartiet uppvisar. Anhängare försöker slå vakt om ett system som inte längre existerar. I Socialdemokraternas fall handlar det om Sverige som successivt upphörde att existera redan på 90-talet.
Socialdemokraterna håller alltså i praktiken på att bli ett reaktionärt parti och (precis som det ryska kommunistpartiet) gynnar en krympande väljarskara den åldrande partikader som vill slå vakt om det som en gång var.