Kvartetten som numera styr Norrköping, Socialdemokraterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet, presenterade under gårdagen sin första gemensamma budget. Dessförinnan hade man redovisat de övergripande dragen i politiken på debattplats i NT.
Först och främst är det uppenbart att Lars Stjernkvist (S) nu har nya kollegor i rådhuset. Även om det fortfarande går att identifiera en del renodlade socialdemokratiska förslag, som 5 miljoner kronor till ”traineejobb”, är det tydligt att de mindre borgerliga partierna också fått hålla lite i den kommunalpolitiska i taktpinnen.
Satsningar på näringslivsklimatet och den kommunala servicen på området har en uppenbart svedahlsk stämpel. Centerns inverkan syns på önskemålet om lokalt producerade livsmedel i kommunen och Kristdemokraterna trycker på valfriheten inom vård och omsorg. Lite lagom till alla med andra ord. Alla tycks dessutom vara överens om att Ostlänken är viktig, liksom näringslivsutvecklingen och att lärarna ska få lite mer i lön.
Även om politiken, och kvartetten, ännu är oprövade får budgeten och politiken bakom ses som ett fall framåt. Norrköping har i decennier styrts av Socialdemokraterna, med stöd från diverse mer eller mindre socialistiska partier. Resultat är väl känt och för någon månad sedan var kritiken mot (s)tyret från de som nu håller hand med Stjernkvist betydande. Folkpartiets omtalade och intressant Pekingrapport listade socialdemokratiska misslyckanden i parti och minut. Men det var då, nu kör man skutan tillsammans. Och det är förmodligen utifrån valresultatet det klokaste för kommunen.
Att Stjernkvist nu fått kvartettkamrater som kräver bättring gällande kommunens genomusla näringslivsklimat och om möjligt sämre bemötande från kommunalt myndighetshåll är bra. Likaså att Stjernkvist nu pratar om valfrihet inom flera delar av den kommunala verksamheten, även om han lägger till att det ska vara ”rättvist”. För NT uppger Stjernkvist ”Jag är inte alls emot valfrihet i grunden. Men som socialdemokrat oroar jag mig när det inte finns konkurrens på lika villkor” och tillägger att han är nöjd med det upplägg som nu presenteras.
Näringspolitiken är viktigast. Finns det inga jobb och växande företag i Norrköping kan kvartetten och de andra i kommunfullmäktige stå och dela ut allt mindre kakor till medborgarna. De är redan allt för små i förhållande till vad en kommun med Norrköpings förutsättningar borde klara av.
Även om det är förtida att sätta betyg på kvartetten är den relativa högersvängen i politiken välkommen. Tyvärr sker den från en position allt för långt till vänster vilket genom åren skadat Norrköpings konkurrenskraft och utveckling.