Summeringen av fredagsnattens terrorattackeri Paris är förfärande. 129 personer mördade, närmare hundra kritiskt skadade och över tre hundra andra skadade. En svensk medborgare miste livet och en skadades när terrorsekten IS slog till och genomförde en massaker vars motstycke man får gå tillbaka till andra världskrigets dagar för att finna. Världen är i chock över brutaliteten och systematiken i attacken. Polisarbetet för att identifiera gärningsmän och deras kopplingar pågår över hela kontinenten. I Belgien greps till exempel sju personer under gårdagen, misstänkta för anknytning till terrordådet. Europa har därmed fått sin motsvarighet till 11 septemberattacken i New York. Även om det långt ifrån är första gången terrorister sprider död och förödelse i Europa är fredagens attack den värsta och det är mindre än ett år efter den blodiga attacken på satirtidningen Charlie Hebdo.
När den initiala chocken släppt infinner sig frågorna. Vad händer nu? Vi vet att terrordådet hyllas av IS-sympatisörer i Sverige och i andra länder. Sett per capita är Göteborg den stad i Europa där flest terrorresenärer kommer ifrån och vi vet att terroristerna gärna hade mördat många fler och vi kan vara säkra på att andra mål redan diskuteras. IS slog exempelvis till i Beirut under torsdagen och strategin är till synes att slå till överallt där de kan, sprida död och skräck. IS vill skapa polarisering. Rekryteringen till IS går enklare om de kan uppvisa att demokratierna ”förtrycker” muslimer. Samtidigt som IS offer till absoluta lejonparten är just muslimer.
Det finns inget enkelt motmedel mot den terror som nu slagit till med full kraft mot oss. Ett öppet och demokratiskt samhälle kan inte kontrollera allt och alla hela tiden. Däremot måste vi fortsätta göra det som IS och terroristerna hatar mest. Vara ett öppet samhälle, fortsätta vara toleranta, fortsätta leva våra liv utifrån de värderingar vi byggt våra samhällen på. Jämställdhet mellan könen, tolerans, likhet inför lagen, frånvaro av diskriminering och acceptans av individer oavsett vem de älskar eller vem de tillber. Värderingar vi inte ofta tänker på i vardagen men som nu är viktigare än någonsin.
Vill vi kunna fortsätta glädjas åt de humanistiska och demokratiska framsteg Sverige och EU har nått genom decennier av politiks utveckling krävs dock handling. IS och deras likar måste bekämpas på alla fronter med alla medel. På kort sikt och på lång sikt. Det finns inget motsatsförhållande mellan en öppen och frihetlig demokrati och en orubblig hållning till extremism och våldsverkare. Demokratiernas arsenal måste innehålla allt från ekonomiska, politiska och sociala insatser för att motverka utanförskap och radikalisering på hemmaplan. Vidare måste vi få en moderna och effektiv lagstiftning på plats som gör det möjligt att låsa in de som finansierar, rekryterar och på olika sätt stödjer terrorister och terrorresor. Regeringen har tagit små steg på området, men det krävs mer och framför allt snabbare. I sista ledet måste vi, Sverige, EU och andra demokratier också använda de militära resurser som finns i kampen.
De som strider för IS i dag, de som deltar i bestialiteterna i Syrien och Irak, de som frivillig anslutit sig till den dödsförhärligande sekt som mördar, våldtar och plundrar sig fram och driver miljontals människor på flykt måste bekämpas på sin hemmaplan med alla till buds stående medel. Här måste världens goda krafter enas. Att krossa IS är en global skyldighet.