Politiken är sådan att förändringar sällan är ögonblickliga. Alliansen må inte längre vara i regeringsställning, men vid tolvslaget ikväll träder en av den borgerliga regeringens mer ingripande reformer av rättsväsendet i kraft. Då försvinner de 21 länspolismyndigheterna, Rikspolisstyrelsen samt SKL i Linköping och i deras ställe uppstår en ny statlig myndighet, Polismyndigheten kallad.
Den regionala organisationen kommer bestå av sju polisregioner. Länspolisen i Östergötland slås samman med den i Jönköping och Södermanland till Polisregion Öst.
Som de flesta förändringar har denna inte enbart mötts av glada miner. Det är dock påfallande hur pass stor del av kritiken, från till exempel polisfacket, som har att göra med praktiska snarare än principiella synpunkter. Bland den konkreta kritiken kan nämnas otydligt arbetsmiljöansvar och problem med lokaler och IT i den nya organisationen.
Det är alla farhågor som är väl värda att lyssna till, liksom att 70 procent av tillfrågade fackligt anslutna poliser i Östergötland inte tror att reformen kommer innebära en förbättring. Men praktiska problem är bara just detta. Huvuddragen i omstöpningen av polisen är dock sunda. Genom att göra polisen till en myndighet under regeringen kommer polisen i viktiga avseenden bli enklare att styra och mer greppbar. Polisen kommer att få större möjligheter att då det behövs koncentrera resurser och kraftsamla över länsgränser. Dessutom försvinner mycket dubbel administration och organisation i form av länspolismyndigheternas diverse stödfunktioner. Detta är samma utveckling som Försvarsmakten genomgick i mitten av 90-talet, men utan nedskärningen av numerär. Att det inte bara är populärt inom polisen är begripligt, men det är rätt tänkt inte desto mindre.
I slutändan är det som räknas hur bra polisen kan lösa sina uppgifter. Av avgörande betydelse är då den lokala närvaron. Avsikten är visserligen att de nyskapade lokalpolisområdena ska tillföras polismän jämfört med dagens närpolisorganisation, men det är ett orosmoln att lokalpolisområdena i många fall blir större än dagens motsvarigheter. För Östergötlands del ersätts polisstationerna i Kisa, Åtvidaberg och Ydre med endast tidvis bemannade poliskontor. Denna del av reformen kan behöva ses över i framtiden. Polisen måste alltid prioritera att finnas här och nu för medborgarna.
Det är i vart fall tydligt, mot bakgrund av Alliansregeringens kraftiga satsning på polisen mellan 2006 och 2014, att reformen inte är ett förklätt sätt att spara pengar (som motsvarande förändringar inom försvaret var). I stället tycks ambitionen uppriktigt vara att förbättra för både allmänheten och för de enskilda polismännen, som gör ett fantastiskt arbete i samhällets tjänst. Med lite lyhördhet har reformen alla möjligheter att leva upp till ambitionen.