Lass med ungdomar väntar högskolan
Vill regeringen se än fler arbetslösa akademiker?
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Argumentet för fler studerande på högskola är att vi går in i eller vill hamna i ett så kallat kunskapssamhälle.
Exakt vad kunskapssamhälle innebär vet väl ingen, inte ens utbildningsministern. Men det handlar knappast om att vi alla skall forska eller bli experter på arkeologi, idé- och lärdomshistoria eller medicinsk vetenskap.
Ordet kunskapssamhälle är snarare ett exempel på hur ett positivt laddat ord kan användas lite hur som helst. Ibland slarvigt. Härutöver kan de 175 miljonerna bidra till att dölja arbetslöshet bland ungdomar. Passande för den socialdemokratiska regeringen när landet går in i ett valår. Bra att ha något att peka på.
Denna typiskt socialdemokratiska politik har något bedrägligt över sig. Det är alls inte så att socialdemokraterna prioriterar högre studier på riktigt. Snarare begränsar de sina aktiviteter till flyttning av volymer människor. 175 miljoner kronor kan personifiera ett ordentligt lass med ungdomar och på ytan se ut som en framtidsinriktad reform. Hur det sedan blir med jobben vet ingen. Leder det hela till en ännu högre arbetslöshet bland akademiker?
Det är inte första gången vi ser liknande positionsförflyttningar. För ett antal år sedan valde en socialdemokratisk regering att öppna universiteten för fler. Ingen dum idé, så där i största allmänhet. Men tillvägagångssättet var desto mindre hållbart. Föreningsmeriter och arbetslivserfarenhet blev viktiga poängplockare för en plats inom den högre utbildningen.
Som ett brev på den gamla posten kom också allt fler in på den högre utbildningen. Men hoppsan! De saknade tillräckliga kunskaper i främmande språk. I och med att stora delar av kurslitteraturen var på engelska klarade många nya studerande inte av kurserna. Plötsligt infördes diskussionsseminarier som ersatte en del traditionella tentor. Deltagande i ett seminarium gav de poäng som studenten behövde. I övrigt började man fingra på krav och kvalitet.
Trots anpassningar visade det sig att många helt enkelt inte klarade av studierna. Vissa hade sagt upp sig från jobb och de flesta tagit dyra studielån. Många av dem kände sig lurade. Rejält bedragna. Politikens luftslott ställde mest till det i negativ mening.
Nu är vi där igen. Sverige skall bli ett kunskapssamhälle och allt fler beredas plats på universiteten. Men riskerar vi därmed inte att göra om gamla misstag fast på ett delvis nytt sätt?
Jodå, det gör vi. För skall det vara någon mening med det hela måste vi också se till att studenterna är riktigt förberedda. Och då hamnar vi vid en betydligt större problematik. Grundskola och gymnasieskola måste få ett sådant innehåll och utfall att studenterna har tillräckliga förkunskaper.
Sedan är frågan om ett land som Sverige över huvud taget kan göra högskolestudier till norm. Det finns ju andra kunskaper som också behövs och efterfrågas. Utöver kemi, fysik och teoretisk filosofi.