Låtsasjobb och låtsasrehabilitering

Att betala kriminella för att spela spel och titta på film är flummigt till och med för att vara svensk kriminal(vård).

Norrköping2013-08-31 04:57
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Svensk kriminalvård har flera honnörsbegrepp. Fängelsevistelsen ska bland annat förbereda den intagne på ett (hederligt) liv utanför murarna. Fängelsetiden är vård och inte straff och så vidare. Intressanta och kanske hedervärda ambitioner, som i verkligheten dock inte tycks fungera särskilt väl. Statistiken för återfallsbrott är direkt dyster. 41 procent av personer som dömts för brott återfaller inom tre år. 65 procent av de som sitter i fängelse återfaller till brottslighet inom tre år och nästan var femte intagen döms till ett nytt fängelsestraff inom sex år. En rundgång i systemet om man så vill.

Fast även om återfallsstatistiken är mörk finns det tydligen flera andra problem inom kriminalvården. Dagens Nyheter avslöjade igår, fredag, att en inte oväsentlig del av det som betecknas som avlönat arbete inom kriminalvården huvudsakligen består av att titta på film alternativt spela spel med personalen. Spelar internera Monopol med varandra räknas det som fritid och då utgår inte lönen på 11 kronor i timmen.

Om spel och film räknas in i den ”vård” och rehabilitering som brottslingarna får är det föga förvånande att återfallsstatistiken ser ut som den gör. Dessutom är det oanständigt att skattebetalarnas pengar går till att ge brottslingar lön för att titta på film. Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg uppger för DN att ”Vi har en bit kvar innan vi är på den nivå vi själva vill vara.” Onekligen ett ödmjukt sätt att formulera ett grundligt misslyckande.

Svensk kriminalvård har av vissa hävdats vara enastående bra och kanske framförallt human. Vård istället för straff. Omvärldens och de kriminella tar i många fall den svenska kriminalvården för ett skämt. Att vara kriminell och fängelsekund i Sverige är för en förhärdad brottsling inget större bekymmer. Om det dessutom är så att man får lön för att spela TP eller Monopol är en fängelsevistelse om möjligt än mindre avskräckande.

Kriminalvårdens höga ambitioner är uppenbarligen långt ifrån hur verkligheten ser ut på anstalterna. Det önskvärda vore givetvis att fångarna i betydligt större utsträckning erbjöds/förväntades att deltaga i olika utbildningar syftande till att ge dem en chans att försörja sig på annat sätt än via kriminalitet den dag fängelsetiden är slut. Säkert ingen lätt uppgift, men mer i samklang med den offentliga ambitionen och väldigt långt ifrån dagens förvaring med lön.

Läs mer om