I början av året valde Trollhättans kommun att betala ut skadestånd till en arbetssökande ung man som inte fick en praktikplats. En ovanlig åtgärd kan tyckas.
Till saken hör att mannen, med hänvisning till sin religion, vägrade att skaka hand med den kvinnliga kontaktpersonen. När han sedan inte fick tjänsten klagade han till kommunen som snabbt beslutade att betala ut ett skadestånd till mannen och dessutom skriftligen varna kvinnan eftersom hon ”visat bristande omdöme genom att neka praktikant praktikplats och därmed brutit mot Diskrimineringslagen och Trollhättans stads mångfaldsplan”.
Noterbart är att Trollhättans kommun aldrig blev stämda eller dylikt. Skadeståndet innebar att de slapp en anmälan (och kritik) av Diskrimineringsombudsmannen som tidigare i ett liknande fall i Borlänge anmält kommunen för diskriminering.
På debattplats i Dagens Nyheter igår, onsdag, lyfter tre debattörer, Christer Sturmark och Bengt Westerberg från Humanisterna och Reinhold Fahlbeck professor emeritus i arbetsrätt, upp ärendet i Trollhättan.
De argumenterar för att religionsfriheten, skyddad i såväl grundlag som människorättskonventionen, inte innebär att man med hänvisning till sin religiösa övertygelse exempelvis kan säga sig vara diskriminerad om man inte får en tjänst för att man inte skakat hand med en kvinna. Således hävdar de att mannen i det aktuella fallet inte kan vara diskriminerad.
Skulle exempelvis en arbetssökande som med hänvisning till sin politiska övertygelse eller religiösa tro vägrade skaka hand med exempelvis en homosexuell man få skadestånd av Trollhättans kommun?
Högst sannolikt inte, men om man vägrar skaka hand med en kvinna går det!
Fallet visar hur fel det kan bli när en kommun rusar i väg och betalar ut pengar utan att tänka och även hur känslig dylika frågor är. En person som av olika skäl vägrar skaka hand med hälften av befolkningen är rimligen svåranställd på ganska många arbetsplatser i det ofta kallas världens mest jämställda land. Att inte vilja skaka hand är förvisso en rättighet (oavsett motiv), men då får man också inse att det beslutet kan ha vissa konsekvenser. Att världen inte anpassar sig efter varje individs preferenser torde vara självklart för de flesta.
Den enda som kan känna sig kränkt och diskriminerad i det här fallet är kvinnan som fick en skriftlig varning av sin arbetsgivare att ha med sig i cv:t.
Hon förtjänar både att varningen tas bort och att hon får en ursäkt. Trollhättans kommun har redan gjort bort sig en gång, att göra det en gång till är onödigt.