Att det skulle bli en rättslig påföljd efter det senaste exemplet på pennalism på internatskolan Lundsberg, där bland annat en yngre elev brändes svårt med ett strykjärn, förvånar inte. Nio äldre elever åtalas för hot, alternativt ofredande efter att de hotat att brännmärka fyra yngre kamrater med strykjärn och två av dessa äldre elever åtalas dessutom för vållande till kroppsskada. Att de inte åtalas för misshandel beror på att åklagaren inte anser att det var fråga om avsiktligt våld.
Frågan är dock om inte det principiellt sett allvarligaste åtalet gäller den 47-årige så kallade husfader som åtalas för medhjälp till olaga hot. En vuxen person i myndig ålder, med uppgift att vaka över elevernas välbefinnande, har alltså inte bara underlåtit detta utan i praktiken snarast agerat tvärtom. Han har underblåst mobbning.
Dylika händelser vore en skandal i vilket sammanhang som helst, men i fallet Lundsberg överraskar mobbningen inte. Den är nämligen satt i system. Hade inte en elev råkat få så allvarliga brännskador att han tvingats uppsöka sjukhus är det inte säkert att något heller kommit till allmänhetens kännedom.
Det är just denna kultur av kamratuppfostran, det vill säga pennalism, det vill säga mobbning, det vill säga psykisk (och i värsta fall fysisk) misshandel som Skolinspektionen reagerade mot och till sist framtvingade en stängning av skolan. Men Skolinspektionen fick backa, av närmast formella skäl.
Förvaltningsrätten fann att Skolinspektionen överträtt sina befogenheter, då eventuella missförhållandena inte var direkt knutna till undervisningen. Och det är inte upp till Skolinspektionen att granska vad som föregår på fritiden.
Måhända en korrekt slutsats, även om frågan ännu inte är avgjord. Fast under alla omständigheter ett påpekande om en lucka i lagen. För om inte Skolinspektionens granskningsverksamhet sträcker sig till elevhemmen där barnen bor på internatet, vem är då ansvarig? Kommunen?
Frågan pockar på svar – och det borde rimligtvis vara Skolinspektionen. För till skillnad från situationen i en vanlig skola, är eleverna kvar inom internatets ansvarsområde också utanför lektionssalen. Och i denna miljö ingår tyvärr en osed av mångårig, otidsenlig och även med historiska mått mätt oacceptabel pennalism. Enligt en av de åtalade ynglingarnas advokat kände sig de äldre eleverna tvingade till sitt uppträdande eftersom ”det har funnits ett visst tryck från ledningen och rektorn att upprätthålla skolans traditioner”.
Antingen är en Lundsberg en problemskola vilken som helst med gängbildning och misshandel med mera som de vuxna antingen ignorerar eller helt enkelt inte förmår hantera. Eller så handlar det om ett institutionaliserat förtryck av elever, motiverat med förlegade argument.
Under alla omständigheter måste lagen vara lika för alla. Skolinspektionens hårda kritik mot Lundsberg kvarstår och därför bör lagen ändras skyndsamt. Därefter är det upp till internatet att rätta in sig i leden – eller slå igen dörren för sista gången.