En 15-årig pojke i Söderköping sitter förmodligen och ångrar sig djupt just nu. I söndags sköt han nämligen mot en familj på promenad med sin soft air-gun. Ett riktigt huligandåd. Men också något som nu gör honom misstänkt för försök till misshandel och brott mot vapenlagen.
Under mina egna tonår ägnade jag och kamraterna oss åt en del skurkstreck, dock inte att skjuta på varandra eller andra människor – fast så var det ju också ”riktiga” luftvapen det handlade om på den tiden. Skytteklubbens (och min fars) förmaningar satt djupt. Man siktar inte på människor.
I den djupa söder därifrån jag härstammar var annars inställningen till vapen minst sagt liberal. Ute på landet kunde det vara nästan lika vanligt med ett hagelgevär lutat mot väggen bland ytterkläderna i köksfarstun som ett skohorn.
Vapen är farliga, så mycket förstod vi dock. Sedan kom soft air-gun.
Precis som namnet antyder handlar det om luftvapen, men med lägre utgångshastighet än traditionella luftgevär och –pistoler. Ibland är skillnaden relativt liten, ibland går tankarna mer åt ärtbössa och andra leksaker.
Kanske är det problemet. Det är nätt och jämnt riktiga vapen vi pratar om.
Men riktiga vapen är det – åtminstone i lagens mening. Soft air-guns är licensfria, men får bara innehas av myndiga personer och det är naturligtvis inte tillåtet att leka krig på bakgatorna. Helt ofarliga är de inte, risken för ögonskador är uppenbar och jag fasar för katter, hundar och andra husdjur som ”kommer i vägen”.
Några precisionsvapen är det inte. Med viss möda har jag lyckats samla träffbilden på en fyra, fem meters avstånd när jag provat. Däremot ser många exakt ut som riktiga vapen. Även på nära håll kan det vara lätt att missta den för en riktig pistol eller automatkarbin. Min egen tävlingspistol ser inte hälften så ”naturlig” ut!
Detta utnyttjas också av kriminella. Visst är det bättre att rånare har luftpistoler är riktiga vapen, men offrens skräck torde inte vara mindre och eftersom soft air guns är så lätta att komma över ställer de också till det för polisen.
Själv är jag mest orolig för att polisen av misstag ska skjuta någon, kanske en tonåring som går och viftar med en soft air-gun. Det är faktiskt ett reellt problem, men som relativt sällan berörs i vapendebatten. Densamma handlar i bästa fall om riktiga illegala importvapen (det största problemet), men oftare om hur stramare regler för sportskytte och jägare eventuellt kan leda till färre vapenbrott.
Som bekant är det lättare att leta under lampans sken, även om det inte var där man tappade nycklarna.
Jag ogillar förbud, fast i fallet soft air-guns förstår jag faktiskt de som vill stoppa vapnen. Eller så kan vi göra som amerikanerna! Ja, för i det i svensk debatt och i vapensammanhang så idiotförklarade Förenta Staterna är ett vanligt krav att soft air-guns måste ha orangefärgad pipa. Lite mer leksakslik. Och förmodligen lite sämre att råna banker, skryta och skrämmas med.