Litet toppmöte i ett litet land
Sverige spelar en undanskymd roll inom europeisk politik och i världen.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
USA:s utrikesminister Condoleezza Rice kommer inte. Istället skickar Förenta Staterna tredjemannen på utrikesdepartementet, Nicholas Burns. Det var en tydlig diplomatisk signal om vilken liten betydelse USA tillmäter toppmötet i Åre. Att andra länder följt patrull är därför inte förvånande. Barnier, Fischer och Lavrov - det finns många namnkunniga utrikesministrar som stannar hemma eller hittar på något annat istället. Av de närmare 50 stater som ingår i Nato, eller likt Sverige samarbeterar med försvarsalliansen, skickar mer än hälften ministrar och tjänstemän på lägre nivå.
Visserligen kommer inga formella beslut att fattas av Nato-länderna och samarbetsgruppen inom EAPR (Euroatlantiska partnerskapsrådet), men det finns fler skäl till varför Rice och de andra tunga utrikesministrarna frånvarar. Genom agerandet signaleras ett måttligt intresse för samarbetet EAPR över huvud taget. De stora frågorna avgörs antingen inom Nato, eller på bilateral nivå - exempelvis mellan USA och Ryssland.
Framför allt riskerar ingen att stöta sig med Sverige genom att inte delta. Utrikesminister Laila Freivalds är visserligen besviken, men hon är en ganska svag utrikesminister från ett litet och tämligen betydelselöst land inom EU, som till råga på allt inte är med i Nato och vars regering hur som helst ser ut att falla i nästa parlamentsval.
För svensk räkning är toppmötet i Åre ett mycket stort arrangemang. I andra länder tillmäts Åre-mötet ungefär samma vikt som, låt säga, ett motsvarande möte i polska Zakopane.
Fast den sista jämförelsen är inte helt rättvis - mot Polen. Ty Polen är medlem i Nato, redan en relativt tung säkerhetspolitisk aktör i Europa och in spe också en ekonomisk dito. Hade Nato samlats i en fjällstuga i Zakopane hade Rice förmodligen följt med, de andra tunga utrikesministrarna i Europa också.
Sverige har aldrig varit en så tung utrikespolitisk aktör som vi gärna vill inbilla oss, men under det kalla kriget intog vårt land ändå en jämförelsevis central position. I dag är situationen annorlunda. Den goda sidan av saken är det yttre hotet mot Sverige minskat med Sovjetunionens fall och Natos utvidgning. Men framför allt handlar vår relativa marginalisering om självvald isolering. Sverige är inte med i Nato och vi spelar en ganska passiv roll inom EU. Samtidigt står vår militära kapacitet vad gäller exempelvis fredsfrämjande åtgärder allt längre ifrån de högtidliga deklarationerna efter de senaste årens nedrustningspolitik.
Det mediala sökarljuset i Åre kommer därför att ligga på... Ja, vadå?