SAS är räddat! Enligt min mening ett budskap med ungefär samma trovärdighet som beskedet att Spyker och Victor Muller köpt Saab ...
Jämförelsen är elak och sakligt bara delvis korrekt, men tyvärr nödvändig är göra. För hur lycklig bör man bli av en (nästan bokstavligen) sista minuten-lösning, vilken i sin tur bygger på omfattande fackliga eftergifter?
Vad SAS lyckats undvika är en akut likviditetskris med konkurs som följd. Man har dessutom tagit viktiga steg för en bantad och mer kostnadseffektiv verksamhet. Men lönsamheten är fortsatt svag, varumärket SAS har skadats och framför allt står företaget inför omfattande investeringar i form av en åldrande flygplansflotta som måste föryngras.
Nåväl, det kan förstås gå vägen trots allt. Men helgens kalabalik var djupt ovärdig vilken företagsverksamhet som helst. Även om det tidigare funnits skäl att kritisera fackföreningarna, är det denna gång lätt att förstå irritationen. Ultimatum är ingen bra ingång vid en förhandling, lönesänkningar och andra dramatiska åtgärder för snarast tankarna till ett annat konkursbo - Grekland.
Vad som däremot är uppenbart är att de skandinaviska regeringarna inte är beredda att skjuta till mer pengar. Det nu beslutade åtgärdsprogrammet torde dessutom syfta till att göra SAS säljbart. Och detta i en bransch där många flygbolag knappt bär sig och där konkurser emellanåt upptar nyhetssändningarna.
Flyget hade lönsamhetsproblem redan före Wall Street-kraschen för fyra år sedan - fast ärligt talat är det främst äldre nationella bolag som har problem. Lågprisaktörer som Ryanair med flera klarar sig däremot bra.
Vad som är sorgligt i sammanhanget är att SAS är ett av få praktiska exempel på - initialt - väl fungerande skandinavisk samverkan. Samtidigt som lösningen med tre statliga ägare och mängder med nationella fackföreningar bidragit till de problem som nästan knäckte SAS i går. Och nu finns det inga livlinor kvar för bolaget.