Högsta förvaltningsdomstolens besked under gårdagen är det bästa Stefan Löfven rimligtvis kunde hoppas på. Det var dessutom ett icke-beslut helt i hans egen anda – att skjuta upp besvärliga frågor till morgondagen.
Saken handlar om huruvida den dåvarande rödgröna oppositionen (inklusive Sverigedemokraterna) gjorde rätt som bröt loss en del ur statsbudgeten, trots att densamma i sin helhet redan antagits av riksdagen. Trots att såväl de borgerliga partierna som Socialdemokraterna tidigare varit överens om att respektera budgetordningen. Var det ens lagligt det som skedde, att den i budgeten beslutade höjningen av brytpunkten för statsskatt i efterhand togs bort av riksdagen?
Sverige har ingen författningsdomstol, därmed kan legala gråzoner uppstå. Enligt riksdagsordningen gäller visserligen att en riksdagsmajoritet aldrig kan rösta ned en minoritetsregerings budgetproposition, med mindre än att samma majoritet har en gemensam budgetmotion att luta sig mot. En ordning som tillkommit för att minska riskerna för budgetkaos under parlamentariskt oklara förhållanden. Men som nu hotas, om det är möjligt att i efterhand och mer eller mindre godtyckligt bryta loss delar av budgeten.
Formellt skulle Högsta förvaltningsdomstolen pröva en privatpersons klagan (driven av Skattebetalarnas förening). Även om det skulle röra sig om små belopp för enskilda personer handlar det om nästan en miljon svenskar med en förväntad kostnad för staten på runt tre miljarder kronor.
Domstolen väljer emellertid att inte pröva ärendet eftersom ”förhandsbesked om inkomstskatt inte kan lämnas för en fråga som enbart rör beräkningen av den skatt som ska betalas”. Samtidigt låter Högsta förvaltningsdomstolen meddela att frågan kan komma att prövas vid ett senare tillfälle.
För tillfället går alltså statsministern trygg. Kanske för alltid, det ska nog en hel del till för att ett riksdagsbeslut ska ogiltigförklaras – nästan hur juridiskt tveksamt det samma än är.
Samtidigt innebär denna nyordning att också den nuvarande oppositionen kan göra samma som den dåvarande, det vill säga bryta ut oönskade delar av budgeten i efterhand. I den meningen är även en seger för Löfven i praktiken ett nederlag.
Nu har visserligen Alliansen sagt att två fel inte gör ett rätt och att de inte ämnar göra som de rödgröna partierna. Samtidigt förefaller de borgerliga företrädarna närmast oroliga för att SD ska rösta för Alliansens budgetmotion – för då går den igenom, med sannolik regeringskris och eventuellt extraval som följd. Denna borgerliga oro går att förstå, samtidigt som det duger att fråga sig vad de i så fall ska göra istället. Låta Löfven regera vidare och låtsas som om det regnar?