Tekniken utvecklas genom 3D-skrivare, läsplattor och smarta telefoner. I svenska skolan ser man på utvecklingen med blandade känslor. En del använder dem som verktyg i undervisningen, men det är samtidigt många som ryggar för den nya teknik som närmast tros hota lärarrollen. I stället för att låta sig skrämmas och ropa på statligt stöd bör man välkomna utvecklingen som kan möjliggöra en bredare och bättre undervisning.
Lärarnas Riksförbunds ordförande Bo Jansson är en av dem som säger att vi glömmer lärarnas betydelse när IT flyttar in i klassrummet. Innan helgen syntes han i en intervju i teknikmagasinet Computer Sweden med anledning teknik i undervisningen.
Janssons åsikt är att lärarna behövs mer än någonsin nu i och med digitaliseringen. Han menar att om eleven surfar på egen hand riskerar denne att fastna på första bästa träff utan källkritisk granskning.
Det är viktigt att läraren undervisar i källkritiskt granskande av såväl tidningsmedia som internet – det ska inte behöva innebära att man väljer bort nätet som källa.
Tekniken kan vara ett hjälpmedel för elever med särskilda behov och som exempelvis har läs- och skrivsvårigheter. Den kan även möjliggöra för eleverna att delta i föreläsningar från forskare och pedagoger oavsett var i landet eller världen de befinner sig. Sådana föreläsningar har nu tagit fart på flera högskolor och universitet i landet, men kan säkerligen fungera som ett bra tillägg även i grund- och gymnasieskolan.
Det innebär inte att eleverna kommer att sitta ensamma framför en skärm och att det ska anses vara fullgod undervisning. Kombinationen av föreläsning och interaktion med klassrumsläraren behövs.
För det är farligt att hamna efter medan omvärlden springer ifrån oss. The Economist hade nyligen en artikel om barns växande intresse för teknikutveckling och användning av datorer i undervisningen. Artikeln ”A is for algorithm” (26/4) pekade på hur datorvetenskap tidigt i utbildningen bär frukt. Datorer blir goda hjälpmedel för en utvecklad förståelse för andra ämnen och man förväntar sig att detta kommer att öka globalt.
Utmaningen som man pekar på i artikeln är att det nya teknikstödet i undervisningen ställer nya krav på lärarrollen, vilket förmodligen är vad som skrämmer LR:s ordförande Bo Jansson.
Kommer lärarna att bli överflödiga? Knappast. Men rollen förändras och det är viktigt att vara öppen för den utvecklingen.
Jansson säger slentrianmässigt att ”vi gillar ju alltid statliga lösningar för att skapa en ökad likvärdighet över landet” (CS 7/5). Men det är inte per automatik vad som skapar mer likvärdighet och bättre skola för eleverna.
Centralstyrning blir en alltför generell lösning som inte tillåter någon bredare variation av pedagogik att blomma. Människor lär sig på olika sätt och genom olika pedagogiska metoder. Det bör vi ta vara på och utveckla skolans och lärarens roll till att även innefatta lust för lärande genom tekniken, inte en rädsla inför den.