New York fredag.
Den här veckan har New York präglats av FN-toppmötet, med delar av Manhattan avspärrade och poliser utplacerade i korsningarna för att presidenter, premiärministrar och deras följen av diplomater och medarbetare ska kunna ta sig fram genom trafiken.
Men det är inte bara världens ledare som är här den här veckan.
Ett antal människorättsorganisationer har tagit tillfället i akt att hålla sitt eget möte om mänskliga rättigheter i skuggan av FN-toppmötet. Bland dem finns UN Watch, en organisation som håller ett vaksamt öga på FN med organisationens egna överenskommelser och deklarationer som måttstock. Organisationen är baserad i Geneve i Schweiz, för att kunna rikta omvärldens uppmärksamhet mot det maktspel som pågår i FN:s så kallade råd for mänskliga rättigheter - detta organ som sedan decennier framför allt är en arena för despoter att driva fram sina egna intressen. När detta råd för mänskliga rättigheter sammanträder, ser UN Watch till att också hålla sammanträde - med dissidenter och demokratikämpar från länder vars ledare säger sig representera dem i FN.
Likadant gör man nu i New York. På ett hotell tvärs över gatan från det där president Obama bor den här veckan möts dissidenter och människorättsaktivister från Kuba, Sudan, Zimbabwe, Syrien, Kina och en rad andra länder, vars ledare är i New York för att, till synes, representera dem i FN. Här finns lesbiska Jacqueline Kasha Nabagesera, som vittnar om livet som hbt-aktivist i subsahariska Afrika. Hon talar om Sydafrika, det land som sägs vara en förebild för resten av Afrika, men där man ser mellan fingrarna på våldtäkterna av lesbiska kvinnor - ett utbrett fenomen som kommit att kallas “corrective rape".
- Jag vet inte hur många gånger jag har undkommit våldtäkt, säger hon, när man har försökt göra en riktig kvinna av mig.
Jag möter Maran Turner, en 35-årig jurist och människorättsadvokat från Texas, som sedan ett antal år är engagerad i projektet Freedom Now som erbjuder gratis rättshjälp till fängslade människorättsaktivister. Bland hennes klienter finns fredspristagaren Liu Xiaobo, och burmesiska dissidenten Aung San Suu Kyi som nyligen släpptes ur husarrest av de burmesiska myndigheterna.
Jag frågar henne vad som egentligen fungerar. Hur kan man utifrån förmå en regim att släppa samvetsfångar.
- Man måste upprepa den frihetsberövades namn åter och återigen, säger hon.
- Ibland måste vi tystna ett tag i medierna för att ge regimen tillfälle att släppa en fånge utan att tappa ansiktet. Då lobbar vi i stället mot politiker och diplomater.
- Se på dem som är här i dag, säger hon. Många av deras medfångar överlevde inte, för att omvärlden inte kände till deras namn.