Marknadshyror och miljonprogram

Bostadsmarknaden mår bäst av friare hyressättning. Inte subventioner.

Norrköping2013-08-13 04:26
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Det så kallade miljonprogrammet på 60-talet har hyllats men framför allt kritiserats. Mängder med billiga lägenheter – av tveksam kvalitet. Och dessutom ofta i tråkiga förortsområden med sociala problem som följd.

Det fanns ett reellt behov av bostadsbyggande i stor skala på 60-talet, men i dag torde de flesta nog vara överens om att miljonprogrammet aldrig skulle genomförts på det sätt som skedde. Statens relativa kostnader blev för höga, genomförandet var ogenomtänkt och dessutom sammanföll projektet i tiden med rivningshysteri av historiskt värdefulla byggnader i stadskärnorna.

Fast så handlade det också om socialism, eller om man så vill att staten och kapitalet satt i samma båt. Resultatet blev hur som helst ofta enfald snarare än mångfald.

Desto mer anmärkningsvärt att någon vill genomdriva ett nytt miljonprogram! Intervjuad på nyhetsplats i NT, måndag, vill dock professorn i fastighetsekonomi Hans Lind på KTH i Stockholm gärna se nya statliga satsningar av gammal modell.

Vissa lär sig uppenbarligen inte av de historiska misstagen, fast i ärlighetens namn framför Lind också intressanta synpunkter på dagens bostadsproblem.

Sålunda påpekar Lind behovet av riskkapital och att markkostnaderna ofta glöms bort. Att bygga bostäder på billig mark leder i sig till lägre vinstkrav, men intresset förefaller måttligt och enligt professorn kan detta bero på att det är en politiskt känslig fråga, nämligen att bygga bostäder för låginkomsttagare.

Det ligger en del i allt detta, men måste lösningen vara ett nytt miljonprogram? Dessutom kan man fråga sig om det inte bara blir rundgång på offentliga resurser. I dag kan svaga hushåll tvingas vända sig till socialförvaltningen för hjälp, med fler billiga hyreslägenheter skulle de problemen sannolikt minska – men istället uppstår en subventionskostnad på statlig nivå. Det är inte nödvändigtvis något bra sätt att bygga bort sociala problem.

Hur som helst finns inte de offentliga resurserna för något nytt miljonprogram. Inte bara de politiska, utan också ekonomiska förutsättningarna är annorlunda i dag jämfört med för ett halvsekel sedan. Och med erfarenheterna av dåtidens misstag framstår inte storskaliga subventioner ens som en önskvärd lösning att pröva.

Dessutom kan man som vanligt fråga sig var marknadshyrorna tog vägen! Många pratar om bostadsbrist, men går samtidigt som katten kring het gröt i frågan.

Marknadshyror (inklusive övergångslösningar i omställningen från vad som i grund och botten är ett planekonomiskt bristsystem) behöver inte vara någon universallösning, men skulle åtminstone leda till ett ökat utbud av hyreslägenheter eftersom det då skulle bli attraktivare att bygga desamma. Och det skulle i förlängningen gynna alla.

Läs mer om