"Det stora geniets idioti" skriver en krönikör i franska Liberation efter Gerard Depardieus skatteflykt till Ryssland och påföljande hyllning av Vladimir Putins diktatur. "En stor demokrati" enligt Depardieu, vars politiska klavertramp emellertid är lika kända som hans vänstersympatier. Fast vem har tidigare vågat ifrågasätta honom?
Att fördämningarna denna gång sprack berodde nog mest på Depardieu personligen. Hans hyllningar till Putin smakar inte bara lika illa som gårdagens franska lantvin, dessutom blir dubbelmoralen i skatteflykten österut nästan övertydlig.
Så mycket står åtminstone klart att han inte tycker det är häftigt att betala 75 procent i inkomstskatt!
Depardieu spelar emellertid rollen som nyttig idiot perfekt i Putins hastigt regisserade skådespel. Det gick inte att ta fel på skadeglädjen i pålitligt Kremltrogna Russia Today och vice premiärminister Dmitrij Rogozin konstaterar förnöjt att fler kommer att skatteflykta till Ryssland när det går upp för höginkomsttagare hur förmånliga skattereglerna är.
I Sverige har begreppet platt skatt senast saluförts i förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet. Realistiskt eller inte är den platta skatten (proportionell vore en bättre benämning) vanlig i östra Europa. I Ryssland betalar alla tretton procent. Eller inte alls, med tanke på korruptionen - men det är en annan historia.
Skillnaden mellan tretton och 75 procent är förstås lockande för vem som helst, fast också jämfört med andra länder ligger Ryssland bra till. Rogozins förhoppningar om ett ryskt skatteparadis är faktiskt inte helt tagna ur fria fantasin.
Det återstår att se vad händer med just den 75-procentiga skattesatsen, för det franska lagrådet har underkänt lagen. President Francois Hollande bedyrar dock att han tänker gå vidare på något sätt och spelar på nationalistiska strängar. Den som inte låter sig pungslås är kort och gott en dålig patriot, enligt Hollandes förmenande.
Det luktar väl mycket konfiskation à la franska revolutionen enligt min mening. Framför allt ser vi vägs ände för de europeiska högskattestaterna. En förutsättning för desamma har nämligen varit inte bara väl fungerande statsbildningar i stort, utan också långt utbyggda offentliga välfärdslösningar. Nu fungerar det inte längre. Höginkomsttagare flyr, andra försöker skattefuska eller resignerar.
Ett undantag är paradoxalt nog det moderatstyrda Sverige!
Samtidigt får de allmäneuropeiska problemen, de misslyckade försöken till vänsterlösningar liksom strejker och annat attraktiviteten hos det europeiska exemplet på att blekna. I Ryssland är det numera långt ifrån självklart ens bland mer liberalt sinnade att se Europa väster om Östersjön som en given förebild.
Propagandakuppen bakom Depardieus avhopp är en dagsnyhet med kort hållbarhet. Men de långsiktiga effekterna av ett Ryssland som framstår som ett bättre land att bo i för andra nationers mest framgångsrika medborgare kan bita sig fast.