Minst tre högskolor i framtidens Sverige

Med tanke på behovet finns det avsättning för tre polishögskolor under överskådlig framtid.

Norrköping2005-03-01 04:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
De senaste åren har antalet nyutbildade poliser ånyo ökat något. Till sist blev trycket från verkligheten starkare än den politiska blindhetens skyddsvallar. Men någon stormflod är det ändå inte fråga om. Snarare en senkommen delkompensation för tidigare försyndelser på området polisutbildning.
Regeringens mål är 4 000 nyutbildade poliser de närmaste åren, vilket onekligen kan låta ambitiöst. I kalkylen skall dock tas ett eftersläpande behov av nya poliser och en åldrande kår. Det handlar alltså inte om en kraftig ökning av det totala antalet poliser. Långsiktigt är det snarare fråga om att, i bästa fall, hålla balansen.

Från dagens relativa toppnotering kommer alltså elevantalet åter att minska. Rikspolisstyrelsen kalkylerar med en antagningsnivå om högst 500 elever årligen, kanske kan siffran bli så låg som 300. Därmed kommer frågan upp huruvida det verkligen, som i dag, behövs tre polishögskolor.
Ska vi gissa att Sörentorps högskola i Solna i så fall ligger sämst till? Inte för att utbildningen där skulle vara av dålig kvalitet. Utan därför de andra utbildningsorterna - Växjö och Umeå -ligger regionalpolitiskt bättre till och precis som inom försvarspolitiken brukar alltid dylika hänsynstaganden i slutändan väga tyngst.
Rikspolischefen Stefan Strömberg menar att det hade varit bättre om regeringens satsning på 4 000 poliser spridits ut över ett större antal år. Denna klumpsatsning borde dock inte överraska Strömberg, eftersom kriminalpolitiken utmärkts av stor ryckighet under många år. Först nyligen har mått och steg tagits för att mildra polisbristen, densamma förblir även fortsättningsvis besvärlig på grund av bristen på civilanställda. En stor del av många polisers arbete går i dag till olika administrativa sysselsättningar.
Strömberg arbetar på regeringens uppdrag och tvingas gå en diplomatiskt besvärlig balansgång. Följaktligen säger han en smula överraskande att det inte nödvändigtvis finns en efterfrågan på 4 000 nya poliser och att det också handlar om arbetsfördelningen.
Underförstått behövs det fler civilanställda och det är förstås en rimlig slutsats. Även efter de senaste årens debatt om polisbrist har de civilanställda blivit färre och så sent som förra året sades det att 500 personer skulle permitteras fram till 2007.
Samtidigt hävdar Strömberg att uppemot 1 200 äldre poliser behöver förtidspensioneras de närmaste åren. "Då lämnas också utrymme för nyanställningar", som rikspolischefen konstaterar.

Alltså öppnar Strömberg dörren för framtida förfrågningar om fler civilanställda, men är samtidigt diplomatisk nog att inte öppet utmana ministären Persson i denna fråga. Genom hänvisningen till förtidspensioneringar avlämnar Strömberg också en mildrad konsekvensbeskrivning på justitieminister Thomas Bodströms bord.
Likväl borde han veta att han tar en risk! Ty om Strömberg låter förstå att rekryteringsbehovet av poliser nu kan minska, ja då måste han själv också ta ansvar för frågan i framtiden. Ministären Persson kommer ständigt hänvisa till att inte ens rikspolischefen vill ha fler poliser -en medveten vantolkning förvisso.
Om polisen på grund av personalbristen även fortsättningsvis får svårt att klara sina arbetsuppgifter kommer det att heta att detta är polisernas eget fel.
Läs mer om