Ännu för några dagar sedan var Sverigedemokraterna en osannolik framgångsmaskin. Jimmie Åkesson hade lyckats etablera SD på en trygg opinionsnivå, en god bit över riksdagsspärren och lanserat en nolltoleranspolitik mot rasism för att vinna än fler väljare.
I dag är åratal av ansträngningar som bortblåsta. Allt orsakat av partiföreträdarna själva.
Filmen på partikamraterna Almqvists, Ekeroths och Westlings glåpord och tillmälen var illa nog i sig. Bilderna på hur samma trio beväpnar sig med järnrör i det eventuella syftet att "försvara sig" (i klartext spöa upp någon) är snudd på katastrof. Förre justitieministern Thomas Bodström (S) konstaterar att de tre kan ha gjort sig skyldiga till förberedelse för misshandel, ett brott som kan leda till fängelsestraff.
Väl att lägga märke till handlar det heller inte "bara" om sverigedemokrater vilka som helst, utan om personer med höga positioner inom partiet. Ekeroth är (eller snarare var) Sverigedemokraternas rättspolitiske talesman ...
Vad det handlar om är, för att citera en blogg, huliganer i kostym. Symboler för ett parti som försökt paketera exkluderande nationalism och främlingsfientlighet i nytt omslag - men nu misslyckats kapitalt. Till skillnad från vad som skulle hända för långt mindre graverande händelser i andra partier anser nämligen vissa inte att Almqvist & Co gjort fel.
Ungdomsförbundets ordförande Gustav Kasselstrand ställer upp bakom i första hand Erik Almqvist och går därmed i öppen konfrontation med Åkesson. Han är sannolikt inte ensam, tvärtom kan man fråga sig om inte Kasselstrands attityd egentligen dominerar inom partiet.
Hittills har dock partiledaren ett tillräckligt starkt grepp om sitt parti för att både kunna sitta kvar och trumfa igenom sin politik. Men naturligtvis svider avgångarna och det kan bli fler - inte minst Kasselstrand torde sitta lös. Åkessons enda chans att rädda sig och sitt parti är dock att ta strid med det gamla SD och hänsynslöst rensa ut allt motstånd. Det kan gå vägen, men kommer att kosta i form av förlorad kompetens. Allt är ju relativt och sitt hänsynslösa uppträdande till trots finns det inte allt för många beprövade personer som Almqvist och Ekeroth. Lagom menlösa karriärister som Markus Wiechel i Norrköping torde dock snabbt kunna stiga i graderna.
Frågan är dock vad väljarna säger. Utvecklingen kan splittra kärntrupperna men också ena partiet ("vi sverigedemokrater mot alla dom andra"). Däremot kommer många nya väljare förmodligen att dra öronen åt sig. Det handlar inte bara om åsikter, utan också om uppträdande och identifiering. Vilka fler än skinnskallar identifierar sig med järnrörsnationalister?
Minnet är kort inom politiken, men inslagen i den hittillsvarande kalabaliken är lite för grova för att glömmas bort i brådrasket. Åkessons försköningskampanj har misslyckats - men det är alldeles för tidigt att räkna ut partiet.