Utanför fönstret råder oro. Regn blandas med hagel och horisonten är mörk. Etervågorna fylls av nyheter om sjukdomar med djurnamn vars effekter dock verkar vara mycket blygsamma. Det i skrivande stund enda svenska fallet hade en så mild form av förkylning att den var svår att ens märka. Inte mycket att förfäras över kan tyckas, men experterna säger att det bara är första vågen. Jag hämtar mitt te i köket, skorporna med smör och brittisk marmelad och stark svensk ost är redan bredda. Fåtöljen flyttas med viss möda i rätt läge så jag kan få önskad utsikt. Te hälls ur kannan i poslinskoppen följt av lite mjölk och en sockerbit. Tofflorna sparkas av och fötterna placeras på fotpallen. Tankarna sveper iväg medströms med nyhetsflödet i radion som i bakgrunden avmätt levererar nyheter. Svininfluensan breder ut sig sägs det. Men den har inget med grisar att göra. Ändå väljer de styrande i Egypten att tvångsslakta landets 300 000 grisar som lever på soptipparna. För ett tag sedan var det fågelinfluensan som hotade oss och lite innan det hette farsoten Sars. Vilka konstiga namn kan tyckas. Pandemier döpta efter djur låter betydlig mindre allvarligt än förr i tiden. Namn som Hong Kong-influensan, Spanska sjukan och Digerdöden låter i alla fall mer skrämmande än hönspest.Nåja, en bekant som vet säger att det är när influensan muteras och börjar smitta mellan människor som det blir farligt på riktigt. Vi får väl vänta och se om de stackars smutskastade grisarna precis som hönsen hamnar på den medicinska historiens sophög eller om det blir kapitel 1 i boken om mänsklighetens undergång. Den som lever får se, som det heter. Fram till dess umgås jag gärna både med höns, grisar och spanjorer.Mina tankar avbryts av en ljudlig signal från hallen. Den unga mannen i andra änden tilltalar mig med förnamn, med ett slarvigt "tjenare" framför. Därefter kommer en väl inrepeterad drapa om vilka fantastiska kalsonger han vill ge till mig. Jag anstränger mig inte ens för att försöka avbryta den unga mannen, kanske har han betalt för hur många sekunder han lyckas hålla linjen upptagen eller hur många stavelser han kan få ur sig på en minut.När ynglingens svada till sist tystnar frågar jag mycket lugnt om jag kan få ringa upp eftersom jag är lite upptagen. Det går givetvis inte, men han ringer gärna tillbaka. Då frågar jag om han inte kan ta med kalsongerna hem så kan jag hälsa på och hämta dem. Kanske kan han bjuda på en kopp kaffe? Jag nästan ser hur gossen skruvar sig i stolen.Hans replik blir att om han bara snabbt får ett godkännande så postas kalsongerna hem till mig. Jag påpekar mycket stillsamt att jag är osäker på min kalsongstorlek, men att jag gärna kommer och provar. Pojken verkar ge upp och meddelar att han sitter i Norrlands inland på ett så kallat Call center och därför inte kan ta emot besök. När jag frågar efter hans hemnummer och adress verkar han ge upp. Plötsligt får han bråttom och avslutar samtalet. Några gratis kalsonger blev det inte den här gången heller. Mitt eget högst personliga form av medlemskap i det så kallade Nix-registret har gett resultat. Nöjt lägger jag på luren. Dagens goda gärning är avklarad. Dags att gå vidare till nästa. En supé för fyra personer. Men de får hjälpa till och dörrklockan i hallen ringer för samling!
