LEDARE: Ny front på väg att öppnas?

Alla förnekar egen skuld. Sällan erbjuds vi en sammansatt bild av den mycket långa och komplicerade process som nu fått en rejäl urladdning. Pusslet får vi lägga på egen hand. Ledande israeliska politiker hänvisar till kampen mot terrorismen, läs Hamas. Israels utrikesminister får stöd av den politiska oppositionen. De pågående operationerna tilltalar före detta premiärministern och Likud-ledaren Benjamin Netanyahu. Annars brukar han var duktig på att producera fantasifull opposition. Det politiska saldot påverkas naturligtvis av i vilket tidsperspektiv analysen görs. Ledande israeliska politiker, såsom Menachim Begin och Yitzhak Shamir verkade en gång i tiden i underjordiska grupper. Den förstnämnde var aktiv i den organisation som på terrorvis sprängde Hotel King David, den senare verkade i den grupp som mördade FN:s medlare och den svenske prinsen Folke Bernadotte. Morden och sprängningarna syftade till bildandet av en judisk stat. Ungefär samma motiv som motiverar en del palestinska organisationer när de i dag väljer att döda oskyldiga civila. Det är svårt att se hur en verklig fredsprocess ska komma igång. Hatet är ömsesidigt och förtroendet mellan parterna icke existerande. Att EU har sänt några viktiga personer till området gör (sannolikt) varken till eller från. Om de inte åkt till Mellanöstern hade kritiken varit hård och många hade med rätta talat om ett lamt och i kristider uddlöst EU. Bättre att göra vad man kan än att inte göra något alls. Försöka stoppa Hamas raketbeskjutning och Israels tunga militära maskineri. Lämna kriget och övergå till samtal. Av lite olika skäl känner sig många kallade, inte minst när läget blir riktigt skarpt. USA:s president George W Bush har som väntat uttalat förståelse för och givit Israel sitt stöd. Många inom den amerikanska allmänheten håller med honom. De flesta förstår att Israel fått nog och att landet inte kan godta att Hamas beskjuter israeliska städer och samhällen med raketer. Tyvärr virrar Bush till det. Han berömmer palestiniernas president Mahmoud Abbas. Men Abbas betackar sig nog. Han riskerar att än en gång bli kallad för den amerikanske presidentens knähund och vapendragare. Bush har helt enkelt bjudit Abbas motståndare (bland annat Hamas, Syrien och Iran) på nya möjligheter med stark symbolisk laddning. Om Abbas förknippas med palestinskt förräderi lär processen mot fred och stabilitet i området bli ännu svårare. Detta borde Bush ha förstått. Områdets politiska och säkerhetsmässiga situation är komplex. Den oheliga alliansen mellan Hizbollah (i Libanon) och Hamas består. Uppgifterna om att Hizbollah eventuellt avfyrat raketer mot norra Israel förvärrar det hela men förvånar nog ingen. I värsta fall kan en ny front vara på väg att öppnas. Irans stöd till Hamas motiveras inte av att mullorna i Teheran och annorstädes vill lösa krisen i Gaza. Irans viktigaste syfte är att destabilisera Egypten. Det råder inget som helst tvivel om att Egyptens president Hosni Mubarak väger in den egna situationen. Han inser att även Egypten är en potentiell krutdurk. Islamistiska rörelser har under många år gjort livet besvärligt för egyptiska presidenter. Dåvarande presidenten Anwar Sadat är en av dem. Sadat sköts ihjäl under en militärparad. Så kommer vi till FN, denna olyckligt passiva världsorganisation. Återigen konstaterar vi FN:s oförmåga. Före detta rättschefen i FN, Hans Corell, kritiserar passiviteten, den passivitet som uppstår i säkerhetsrådet. Corell undrar om det är acceptabelt att människor i Gaza, Burma, Darfur och Zimbabwe får lida därför att någon av säkerhetsrådets permanenta medlemmar har ett "underliggande egenintresse av att förhindra ett FN-ingripande". Corells fråga är inte svår att besvara. Egenintresset ljuger inte. Situationen i Mellanöstern är värre än på mycket länge. Länders och organisationers vägval grundar sig inte alltid på viljan att uppnå fred. Hamas är befolkat av extrema personer. Deras mål är att radera ut Israel från kartan. Hur skapas en hållbar fred om viktiga intressenter inte önskar fred?

Ledare: Ny front på väg att öppnas?

Ensidigheten är bedövande. Palestinier skyller eländet i Gaza på Israel. Israeler har för ovanlighetens skull slutit sig samman. Så kallade moderata arabstater är tysta. Orsaken är att de fruktar uppror och sprängningar i sina egna länder. Egypten är ett sådant land.