Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt fick ett tvärt nej från Stefan Löfven på frågan om han fick vara med i regeringen när de två träffades i måndags eftermiddag. Då hade redan Löfven gjort upp med Åsa Romson och Gustav Fridolin om att de två ska bilda regering. Eftersom dessa två partier tillsammans endast har stöd av 38 procent av väljarna krävs det både ett och två partier till för att Löfven ska vara säker på att få igenom sin budget och därmed politik.
Även om Sjöstedt såg medtagen ut på presskonferensen i måndags där han ventilerade sin besvikelse borde han inte vara förvånad. Skulle Löfven fånga hans hand skulle allt samarbete åt andra hållet vara omöjligt. Vänsterpartiets extrema politik (vinstförbud, sex timmars arbetsdag, friskolestopp och så vidare) är omöjlig för alla borgerliga partier.
Sanningen är att Löfven, likt alla sina företrädare på partiledarposten, iskallt räknar med att Vänsterpartiet (som tidigare VPK) inte kommer att fälla en socialdemokratisk regering. Således står Sjöstedt inför det mindre underhållande alternativet att börja svika sina vallöften. Först och främst har han lovat att fälla alla regeringar partiet inte sitter med i. För det andra är ”vinstförbud i välfärden” ett absolut krav för uppgörelser. Eller är det så att Sjöstedt och Vänsterpartiets riksdagsgrupp visst är ”till salu” om Löfven kryddar buden framöver med lite annat?
Efter den teoretiska örfilen på Sjöstedt har nu Löfven gått vidare, dels direkt och dels via diverse ombud, och säger sig sträcka ut handen över blockgränsen till Centerpartiet och Folkpartiet. Får Löfven med sig dessa får han också den majoritet som krävs i riksdagen. Gissningsvis kommer det initialt att lockas med reformer som C och FP och kan acceptera om inte det går dammas budskapet att nu måste vi ”ta ansvar” av. Båda varianterna klingar falskt.
Socialdemokraterna, vissa medier och de övriga rödgröna partierna har ägnat år och månader åt att svartmåla Sverige och allt Alliansen genomfört. Socialdemokraternas uttalade strategi var att angripa Centerpartiet så mycket att det föll ur riksdagen. Nu vill man hålla handen. Ingen borde vara förvånad om såväl Centern som Folkpartiet vänder ryggen till.
Löfven säger sig vilja bryta upp blockpolitiken. Gott, gör då upp med hela Alliansen i centrala frågor som energi-, utrikes-, skatte- och försvarspolitiken. Men baktanken är givetvis att isolera Moderaterna och därför är det bara FP och C som (kanske) bjuds in. Risken är att till sist är det bara MP som besvarar den löfvenska kärleksförklaringen.