Nya partier bäddar för politisk kalabalik
I värsta fall kan väljarna behöva ta ställning till fyra nya partier i nästa riksdagsval.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Under den gångna hösten antog många att Gudrun Schymans avhopp från vänsterpartiet skulle innebära att ett nytt feministiskt parti bildades under hennes ledning. De feminister som inte ville ha Schyman som ledare funderade på att starta ett konkurrerande kvinnoparti. Vad som i slutändan blir av dessa två feministinriktade grupperingar återstår att se.
Vänsterpartiet är även epicentrum för en eventuell utbrytning. Organisationen Vägval vänster som består av vänsterpartister som inte vill kalla sig kommunister kan mycket väl starta ett nytt parti, vilket vore ett steg framåt för dem som befinner sig till vänster om socialdemokraterna. Vänsterpartiet under Lars Ohlys ledning går i det närmaste baklänges och möjligen finns det politiskt utrymme för ett mer modernt vänsterparti.
Men det är inte endast vänstern som knoppar av sig. Ett systerbolag till opinionsinstitutet Temo presenterade i veckan en opinionsundersökning som visar att nästan var femte väljare kan tänka sig att rösta på junilistan om partiet ställer upp i riksdagsvalet. Frågan är förvisso så vagt ställd att resultatets värde kan ifrågasättas (i liknande undersökningar brukar folkpartiet få rekordstöd, men i praktiken få röster när de gäller).
Junilistan och partiledaren Nils Lundgren har dock tidigare visat att partiet inte skall underskattas. Med över 15 procent av rösterna i Europaparlamentsvalet och platsen som tredje största parti finns det uppenbarligen ett visst folkligt stöd. Även om det är lätt för Nils Lundgren, Lars Wohlin och de andra att överskatta opinionsundersökningen bidrar resultatet givetvis till att förväntningarna på partiledningen ökar. Däremot blir det lite förvirrande när Lundgren säger sig vara villig att kandidera till riksdagen. Som nyvald Europaparlamentsledamot bör det vara svårt att även tidsmässigt hinna med en ledamotsplats i riksdagen.
Framväxten av nya politiska rörelser är i grunden positivt. Det finns inget som säger att nuvarande sju partier för alltid skall vara representerade i riksdagen. För inte så länge sedan tog sig både miljöpartiet och kristdemokraterna in i politikens finrum. Att fler nu konkurrerar om väljarnas gunst är bra. Däremot är det uppenbart att fler partier i riksdagen kommer att komplicera den parlamentariska situationen.
Vilket regeringsalternativ skall den påståt "tvärpolitiska" junilistan stödja? Är det ens möjligt att gå till val med en valsedel som varvas med allmänborgerliga och socialistiska kandidater? Säkert är att den borgerliga fyrpartialliansen måste få egen majoritet i riksdagen för att överta regeringsmakten. Borgerligheten har inte råd med ytterligare mandatperioder där förmågan att regera (helt eller delvis) ligger i händerna på politiska opportunister.
Störst politisk risk med de nya "partierna" löper dock socialdemokraterna. Ett eller flera feministiska alternativ kan slå hårt mot det regeringsbärande partiet. Ett nytt vänsterparti skulle locka väljare från såväl socialdemokraterna som vänsterpartiet. Var Junilistan placerar sig är oklart. Ett socialliberalt alternativ i mitten är ett bud. Lundgren och Wohlin inser nog snart att utrymmet för fler partier runt vattenhålet i mitten är begränsat.