Sensommaren 2007. En knappt 60-årig man avlider på onkologiska avdelningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hans uttryckliga önskan var att hans anhöriga inte skulle vara närvarande. Närvarande är dock tv-bolaget Titan Produktion som med sjukhusets godkännande filmar såväl personalen som mannen, även om hans ansikte inte visas. Inspelningen sändes i TV3 veckan efter och av en slump kunde dottern då bevittna sin fars sista stund i livet och höra personalens kommentarer i slutskedet. Att familjen chockades är en underdrift.
Familjen har nu stämt Uppsala landsting för kränkning och kräver tillsammans 375 000 kronor i skadestånd. Till saken hör att mannen inte givit sitt medgivande till att vara med i tv-produktionen. Landstinget hävdar att de anslag som satts upp i kombination med att man påstås ha gjort ett muntligt medgivande är tillräckligt. Jens Larsson, chefsjurist på landstinget, uppger i Aftonbladet att ”Alla övriga patienter som deltagit i programmet har sagt ja till att delta”.
Juristen Anna Rogalska Hedlund på Centrum för rättvisa, som driver fallet åt familjen, uppger i DN att ”för familjen har det varit viktigt att få ett erkännande att det här inte varit okej”.
En annan del av landstingets argumentering är häpnadsväckande fräck. En av de anhöriga såg klippet med sin döende morfar efter att familjen fått frågor från grannar som också identifierade mannen. Enligt landstingets advokater har hon därmed inte rätt till ett eventuellt skadestånd eftersom hon anses ”bjudit in till sin egen kränkning”. Måhända en juridiskt relevant skruvning från landstingets och Titan Produktions sida, men samtidigt på gränsen till oanständigt. Vem skulle inte aktivt söka upp något som påverkat familjen så mycket?
Ärendet hanterades i domstol i veckan och domen kommer att bli principiellt intressant. Ska det exempelvis krävas ett skriftligt medgivande från privatpersoner som medverkar i dylika program? Kan man sända dylika program utan de medverkandes tydliga medgivande? Kan ett landsting hantera patienter och personal efter eget gottfinnande eller har produktionsbolag inte på ett sjukhus att göra?
JO har redan kritiserat Akademiska sjukhuset för att de filmade patienter utan samtycke. Och Socialstyrelsen har uppmanat kommuner och landsting att försäkra sig om att eventuella filminspelningar följer lagarna. Kan patienter, anhöriga och medborgare vara säkra på att landstingen upprätthåller patienternas rätt till integritet?