Olympisk fest och fasa
Detta Àr en ledare. NT:s ledarsida Àr moderat.
Fast det senare var nog sÄ rÀtt och riktigt i idrottssammanhang. I Sovjetunionen rÄdde brist pÄ det mesta, men aldrig pÄ olympiska medaljer.TyvÀrr Àr det lite grand pÄ samma sÀtt med svenskarna och OS. Nu Àr det kvantiteten som rÀknas. Vem och varför Àr ovÀsentligt, huvudsaken Àr att Sverige lÀgger beslag pÄ sÄ mÄnga medaljer som möjligt.Hur kan man annars förklara det plötsliga intresset för exempelvis damhockey, under normala omstÀndigheter skÀligen bortglömd pÄ sportsÀndningarna? Förklaringen Àr förstÄs hoppet om medalj och ytterligare ett kryss i statistiken.SjÀlv bryr jag mig inte heller sÄ mycket om vem som vinner, men fascineras mer av vissa grenar Àn andra. Enligt min mening utgörs gott sportmannaskap inte av lyckliga omstÀndigheter eller tillfÀlliga adrenaliexplosioner. I dag ska allting gÄ sÄ förtvivlat fort, varför jag gÀrna slÄr ett slag för de verkliga kraftproven.Femmilen i lÀngdÄkning (naturligtvis i klassisk stil, det jag kort och gott kallar skidÄkning) Àr ett exempel. Klisterföre Àr bÀst och kamerorna bör inte vara för mÄnga. Dagens kameratekniker borde lÀra sig lite klassiskt regissörsskap. LÄngsamhet bygger upp förvÀntningar, det Àr sÄ Àkta spÀnning skapas.En enda kamera instÀlld pÄ en för tillfÀllet tom backe eller utförslöpa, men vi vet att nÄgonstans dÀr ute kÀmpar den svenske hjÀlten mot elementen och med blÄbÀrssoppa i magen.10 000 meter skridsko Àr en annan favorit, givet att man inte fÄr allt för mÄnga siffror i rutan. I stÀllet ska man sjÀlv föra statistik och jÀmföra med föregÄende skrinnares schema. VÀdret fÄr gÀrna vara plÄgsamt dÄligt med snöblandat regn eller hagel - inomhushallar Àr en synd.Sist men inte minst uppskattar jag den numera sorgligt bortglömda uppvisningssporten vinterfemkamp. Vad Àr en kombinationssport som till exempel skidskytte mot en tÀvlingsform som, förutom lÀngdÄkning och skytte, omfattar störtlopp, fÀktning och ridning? Jag vill dessutom minnas att det blev trippelt svenkt i topp vid spelen i Sankt Moritz -48.
SjÀlv har jag dock aldrig varit en riktig hejare pÄ vintersport (undantaget snöbollskrig) och numera ligger stavgÄng nÀrmast till hands. Fast i min variant anvÀnds bara en stav - den kallas promenadkÀpp.För tillfÀllet vilar densamma medan jag, med en kopp rykande hett Darjeeling pÄ bordet, har slagit mig ner i favoritfÄtöljen med en ny bok om Hannibal och elefanterna. Den som vill fÄr gÀrna filma och lÀgga ut densamma pÄ den sÄ kalla Jo-tuben. Jag lovar Àndlös spÀnning. StrÀcklÀsning kallas grenen.