Om brottslingarna själv få välja metod
Hot och utpressning mot företag och myndigheter blir allt vanligare. Hur skall den enskilde orka hålla emot?
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Knappt 1 200 anmälningar tycks inte vara särskilt mycket, men statistiken är missvisande. Enligt Svensk Handels säkerhetschef Dick Malmlund är det nämligen bara en tiondel av fallen då en företagare utpressas som kommer med i statistiken.
Till den växande högen av utpressningsfall skall över 45 000 anmälda hot läggas.
Bakom ökningen ligger huvudsakligen den organiserade brottsligheten. Kriminella ligor har gjort bedömningen att utpressning av företag och privatpersoner är den verksamhet som ger mest vinst i förhållande till eventuell påföljd. Det är helt enkelt mer lönsamt att avtvinga en restaurang beskyddarpengar än att råna en bank.
I gårdagens DN berättas om hur Svenska Handelsbanken till sist avskrev en skuld till en grovt kriminell efter att en tjänsteman på banken utsatts för hot. Banken tycker att polisens metoder är "fyrkantiga" eftersom det krävs en polisanmälan för att ärendet skall behandlas. Om utpressaren får veta att en anmälan gjorts trappas hoten kanske upp. Polisen hävdar å in sida att bankens agerande är fel när de ger efter .
Principiellt är det alltid rätt att anmäla och låta rättsapparaten göra sitt jobb. Principer som dock blir svåra att hålla när anställda mår "fruktansvärt dåligt", enligt banken. Om stora och etablerade företag undviker "konfrontation" med utpressarna hur lätt är det då för en enskild att orka hålla mot?
Hoten som uppkommer i en utpressningssituation är ofta inte ens olagliga. Mc-klubben som eskorterar en tjänsteman hem begår inte något brott. Ett osignerat brev med barnens skoltider är inte åtalbart, men båda exemplen uppfattas givetvis som hotfulla av de drabbade.
Uppenbarligen är det lönsamt att idka utpressning, annars skulle ligorna syssla med annat. Påföljden för hot är i normalfallet böter om det blir fängelse handlar det om maximalt ett år. Straff som knappast avskräcker yrkeskriminella.
Polisen efterlyser en nationell strategi och bättre samordning mot ligorna. Justitieminister Thomas Bodström påstår att Sverige redan arbetar efter samma strategi som framgångsrikt används i Danmark. Om så är fallet är det märkligt att många av mc-gängens ledare i Danmark har flyttat till Skåne! Kanske borde någon upplysa ministern om skillnaden på strategi och metod.
Nyligen lyckades länspolismästaren i Stockholm ge en förvarning till mc-gängen om stundande granskning under en presskonferens. En olycka i arbetet såklart, men ett passande exempel på en ganska valhänt hantering av problemet.