Norrköpingsmoderaterna avhöll i onsdags kväll sin nomineringsstämma där valsedeln inför höstens val skulle fastställas. Redan tidigare hade partiet hållit ett internt provval, där nuvarande oppositionsråd Fredrik Bergkvist missade förstaplatsen till förmån för Sophia Jarl. Vilket också blev nomineringskommitténs förslag till onsdagens möte och moderaterna på mötet följde den rekommendationen. Jarl etta och Bergkvist tvåa. Sophia Jarl är att gratulera till framgången.
Moderaterna i Norrköping har, tyvärr, en ganska lång historia av att lägga en inte oväsentlig mängd energi på att syssla med annat än oppositionspolitik. Interna dragkamper och fejder till exempel. Även om dagens situation inte nödvändigtvis ger skäl att misstänka att någon sådan är under uppsegling finns skäl att påpeka partiets fundamentala uppgift under 2014. Nämligen att bryta det rödgröna maktinnehavet i Norrköping. Allt annat är av underordnad betydelse.
Som varande största parti i den lokala Alliansen har Moderaternas ledarrockad givetvis betydelse för hur det rödgröna styret av Norrköping ska utmanas och vem som är partiets främsta kommunalrådskandidat. Nu har alla borgerliga partier, förutom Centerpartiet där Karin Jonsson nu får rollen som den med mest erfarenhet, bytt lokal partiledare. Folkpartiet bytte Mathias Sundin till Reidar Svedahl och Kristdemokraterna leds numera av Eva-Britt Sjöberg. En relativt politisk oprövad kvartett som ska utmana Lars Stjernkvist och de andra om makten i Rådhuset.
Samtidigt torde förutsättningarna vara goda. Det rödgröna styret i Norrköping har högst blygsamma framgångar att visa upp för väljarna i höst. Det går inget vidare med skolresultaten och kommunen skvalpar runt i bottenskiktet gällande näringslivsklimatet. Arbetslösheten är högre än i jämförbara kommuner och kommunledningen har stått mer eller mindre handfallen inför varje varselbeslut. Vilka tyvärr varit allt för många på senare tid.
Norrköping borde kunna bättre, betydligt bättre. Det finns inget sakskäl för att Norrköping ska underprestera i mer eller mindre alla jämförelser med andra städer av samma storlek. I grunden handlar det om politisk vilja att vända utvecklingen och långsiktiga strategier.
Det socialdemokratiska maktinnehavet går på tomgång och väljarstödet är på sin höjd slentrianmässigt. Samtidigt är det onekligen så att Lars Stjernkvist är en skicklig politiker, med väl utvecklad fingertoppskänsla för krishantering.
En kompetent och svårslagen motståndare för Jarl, Jonsson, Sjöberg och Svedahl.