Partiledare kan utses på lite olika sätt, även om det i Sverige oftast slutar med acklamation på respektive partis stämma/kongress eller motsvarande. Processen dit skiljer sig dock ganska markant. I Sverige är det nämligen inte riktigt rumsrent att vilja ha en topposition som partiledare. Helst ska det trugas och spekuleras en tid innan alla ”nej” landar i ett ”ja” (exemplet Göran Persson). Hur högt på favoritlistan Stefan Löfven stod innan partiapparaten till sist presenterade honom får vi kanske aldrig veta, dock vet vi att andra var tillfrågade.
När det stod klart att Kristdemokraternas Göran Hägglund efter elva år skulle lämna jobbet bestämde sig partiet för en öppen process för att vaska fram efterträdaren. Europaparlamentarikern Lars Adaktusson sa nej och tycktes dessutom mena det han sa. En handfull andra kände sig manade. Av de favorittippade hoppade partisekreteraren Acko Ankarberg Johansson av först. Under förra veckan kastade partiet ekonomisk-politiske talesperson Jakob Forssmed in handduken och valberedningen meddelade strax därefter att den enigt stod bakom Ebba Busch Thor som nästa partiledare för Kristdemokraterna. Den formella utnämningen sker på rikstinget den 25 april. Vägen dit var öppen och spännande.
Det har, fullt rimligt, spekulerats en hel del kring vilken linje Busch Thor väljer för partiet och i förlängningen vilken effekt det får för de andra Allians-partierna. Samt givetvis hur det i stort påverkar den politiska debatten i landet. Att Busch Thor stod längre till ”höger” än Forssmed ses som det mest intressanta. Själv vill hon inte använda etiketten konservativ (SvD 15/3) utan säger sig vilja ”hävda” begreppet kristdemokrati.
Kristdemokraterna lever sitt liv kring nedflyttningsstrecket i den politiska elitserien. Fyraprocentsspärrens avgrund är en vardagsrealitet. Samtidigt lyckas partiet gång efter annan hålla sig kvar i riksdagen med begränsad marginal. Att byta partiledare är alltid en chansning (oavsett ålder, kön eller filosofi). Att byta politisk linje är ett möjligen större vågspel. Samtidigt är den politiska mitten i Sverige överbefolkad. Alla vill dansa med mittenväljaren, även om det bara blir en kort svängom. En hel del tyder på att Ebba Busch Thor vill bjuda upp väljarna på högerflanken som fått sitta över att antal danser sedan nya Moderaterna letade nya danspartners i mitten.
Väljarpotentialen för ett konservativt parti ligger sannolikt precis över tvåsiffrigt. Utöver det stöd som KD har i dag finns sannolikt väljare att hämta inom Moderaterna och kanske även en del som proteströstat på Sverigedemokraterna.
Tiden efter den 25 april får utvisa vilken väg Busch Thor vill välja, om hon får hela partiet med sig och hur många eller få väljare som sluter upp.