Under ett kvarts sekel präglades Palmebilden av ett tabu att diskutera hans politiska gärning. Debatten inskränkte sig till patetiskt formaliserade hyllningar på årsdagen av hans död.
Nu har diskussionen äntligen kommit igång, fast hur seriös den är kan diskuteras. När Olof Palmes minne svärtas i filmen Call Girl för det tankarna till Palmehatarnas förtalskampanjer. Som om inte detta räcker nystas nu åter gamla sönderkörda konspirationsteorier om mordet upp. Filmen En pilgrims död hyllas av kritikerna, men får Palmes gamla medarbetare att känna sig illa till mods. "Det har vi ju ägnat oss åt i en mansålder nu" säger till exempel den tidigare biståndsministern Jan O Karlsson (S) apropå konspirationsteorierna.
När förra generaldirektören för Riksrevisionsverket Inga-Britt Ahlenius får komma till tals på DN Debatt, söndag, förstår man ändå att konspirationsteorierna lever och frodas i sinnet hos vissa. Utan att presentera andra "bevis" än spekulativa hypoteser påstår hon att den så kallade Stay behind-rörelsen låg bakom mordet!
Stay behind fanns verkligen, även om mycket lite är känt om den topphemliga organisation som förberedde samarbete med Nato i händelse av krig. Fast att kalla den för organisation är nog att gå lite långt - samtalsgrupp vore bättre, dessutom ingick Palme i kretsen. Måhända finns det grund för att utreda verksamheten, men i så fall inte för några eventuella kopplingar till mordet.
Ahlenius blir direkt löjlig när hon hänvisar till andra konspirationsteorier - kring den amerikanske presidenten John F Kennedy - i ett försök att motivera sina misstankar. Fast det är så lagom löjligt, bara olustigt, att samma Ahlenius faktiskt deltog i den kommission som granskade utredningen av mordet (fast då höll hon uppenbarligen tyst om sina spekulationer).
Det verkligt anmärkningsvärda är dock vilket relativt genomslag de nya, eller snarare nygamla, konspirationsteorierna kring mordet fått. En viss "Johan" som dykt upp som gubben i lådan efter ett drygt kvartssekel lovar att avslöja namnet på den polis som ska ha erbjudit honom att mörda Palme. Jaha. Alla i mediebranschen vet hur mycket sådana löften brukar vara värda. Men det säljer ju lösnummer.
Och var det inte lite på samma sätt med drevet mot kungen häromåret? Obekräftade uppgifter i en skandalbok fick plötsligen status av sanning och dessutom skulle det finnas komprometterande bilder på kungen under ett nattklubbsbesök. Visst var det komprometterande - fast mest för de som tagit till sig allt okritiskt och i vissa fall till och med krävts kungens abdikation.
Snuskbilden i fråga visade sig nämligen vara en tafflig manipulation, en lögn kort och gott.
Det finns ytterligare likheter. Palme kan ju av begripliga skäl inte försvara sig och i viss mån gäller det samma kungen. Som gjort för sensationslysten spekulationsjournalistik.