Paul Håkanssons kovändning förbryllar
Den socialistiska majoritetens u-sväng i frågan om akutsjukvården är en kapitulation för verkligheten.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Givetvis är det något av en fullständig kapitulation för Paul Håkansson och socialdemokraternas stödpartier i landstinget. Om inte landstingsmajoriteten hade gjort något hade de tvingats gå till val hösten 2006 med ett splittrat socialdemokratiskt parti och med en intensiv svekdebatt om den icke-fungerande vården i länet. En valrörelse som endast kunde slutat på ett sätt. Dessutom fanns en överhängande risk för ett lokalt sjukvårdsparti som kunde rört om rejält.
En central fråga är hur den politik som påstods vara så lysande (och till synes ristad i sten) för ett halvår sedan, i dag fungerar så dåligt att den måste rivas upp. Den styrande trion skyller på dålig kommunikation. Håkansson menar att den ekonomiska situationen förbättrats och tidigare förändringar inte erhållit tillräcklig "acceptans". Sanningen är att socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet försökte forcera fram en omfattande och radikal förändring som ingen ville ha.
Personalen på ViN och Lasarettet i Motala (LiM) protesterade och personalen på Universitetssjukhuset (US) i Linköping var missnöjda med att få ta hand om en växande ström av patienter från övriga länet, ofta med mindre blessyrer, utan att kompenseras fullt ut. Till personalens missnöje fogades massiva protester från medborgare runt om i länet som såg sin sjukvård och trygghet försvinna. Försvann gjorde även allt förtroende för landstingsledningen.
Håkansson ville under gårdagens presskonferens inte gärna erkänna att den förda politiken fungerat dåligt. Tydligen har han inte noterat den skytteltrafik av patienter som förekommer kors och tvärs i länet med frakturer och andra blessyrer.
Att Paul Håkansson nu lyckats gräva fram de 15-20 miljoner kronor som satsningen uppges kosta är förvånande. Har landstinget så dålig kontroll över sin budget att det helt plötsligt finns pengar att köra igång akutverksamhet dygnet runt på två sjukhus? Dessutom verkar summan vara förhållandevis låg. Kommer det att överföras tillräckliga resurser till LiM och ViN för att verksamheterna skall fungera kontinuerligt?
Gårdagens besked är en seger för alla de som protesterat mot nedmonteringen av vården utanför Linköping. Även om Håkansson aldrig kommer att erkänna det var situationen ohållbar.
Vad det till sist blir av gårdagens löfte från landstingstrion återstår ändå att se. Det är inte bara moderaternas gruppledare i landstinget Marie Morell som är tveksam till löftenas hållbarhet. Akutmottagningen på ViN måste vara en riktig akut, inte en förstärkt nattreception där småsår plåstras om, men alla andra fall omdirigeras till US! Och om verklig akutkirurgi skall fungera måste det bland annat finnas tillräckliga personalresurser.
Bättre sent än aldrig! Det är bra om Håkansson kommit på bättre tankar och menar allvar. Men först vill vi se att den nya politiken inte fungerar lika illa som den gamla.