Det är inte var dag Sveriges Radio direktsänder presskonferenser för Sverigedemokraterna. I synnerhet inte när det handlar om något i främlingsfientliga kretsar så banalt som rasistiska förolämpningar i fyllan och villan. Men Sverigedemokraterna är inte samma parti som för några år sedan. Eller rättare sagt, vill inte vara.
Gårdagens huvudperson Erik Almqvist får sparken som SD:s ekonomiskpolitiske talesman efter att för ett par år sedan ha kastat ur sig fyndigheter som "blatte lover", "hora" och "babbe" med mera i vad man med ganska mycket god vilja skulle kunna kalla ett meningsutbyte. Den händelsen har inte varit okänd, däremot har Almqvist förnekat det mesta tidigare. Ett filmklipp påvisar emellertid klart och tydligt motsatsen.
Dåtidens händelser bekräftade den gängse bilden av sverigedemokrater. Unga, arga män med främlingsfientliga åsikter, tölpaktigt uppträdande och en taskig relation till alkohol.
Sedan kom Sverigedemokraterna in i riksdagen, i många opinionsundersökningar är SD tredje största parti och partiledningen har lanserat en sorts politisk nykterhetskampanj med bland annat nolltolerans mot rasistiska uttryck. Det har redan kostat många medlemmar både uppdrag och partibok. Trots opinionsframgångarna knorras det på gräsrotsnivå.
I just detta känsliga - men för SD långsiktigt hoppfulla - läge drabbas alltså en inom den egna partieliten av det som i andra sammanhang mycket väl kan sluta med uteslutning.
Fast partiledaren Jimmie Åkessons reaktion är intressant. Han kallar uppträdandet oacceptabelt och tvingar (med eller mot Almqvists vilja) honom att lämna sina tyngsta politiska uppdrag. Som om Åkesson skulle ha varit helt omedveten om sanningen bakom Almqvists tidigare agerande ...
SD, med Almqvist i spetsen, gör en så kallad pudel. Typiskt för partier i pressade lägen, men inte typiskt för Sverigedemokraterna. Men nu gäller det precis som för andra partier att vinna marginalväljare och på sätt och vis framstår därför också Almqvists ursäkter som trovärdiga. Han är säkert bedrövad på riktigt, det finns sannolikt en besvärlig förhistoria med bland annat hot och dessutom hade Almqvist otur. Vem tror inte hans öde hade kunnat drabba var och varannan sverigedemokrat?
Och just det är pudelns mörka kärna. Bortom ursäkterna finns ett parti med bruna rötter och främlingsfientlig historia - inte på 30-talet, utan i närtid. Almqvist är inte den enda som gjort sig till språkrör för vulgariteter i politiken. Vi minns ju till exempel hur självaste Åkesson för ett par år sedan kallade TV4:s reporter Ulf Kristoffersson för "rövskalle".
En annan fråga är huruvida kalabaliken kommer att påverka Sverigedemokraternas väljarstöd. En inte oäven gissning är att helt andra faktorer kommer att avgöra SD:s resultat på valnatten om två år.