Det skandalösa festandet som avslöjats hos både Styrelsen för strategisk forskning och Tillväxtverket är slöseri på en sjuk nivå. Dessutom är det ett hån mot den verksamhet de borde bedriva. Hur många jobb har Tillväxtverket skapat, förutom möjligen ökad omsättning för hotell, festfixare och spa i Stockholm?
Till saken hör att sambandet mellan statliga och kommunala innovationsinsatser och nya jobb, tillväxt och skatteintäkter är klent. Pengarna används inte tillräckligt effektivt. Hur ska en statlig direktör kunna avgöra vilken forskning eller idé som till slut leder till nya företag och jobb?
Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström och organisationens chef för utbildning, forskning och innovation Tobias Krantz (tidigare högskole- och forskningsminister) skriver på gårdagens DN Debatt om behovet av en ny svensk innovationspolitik. Svensk industrihistoria är fylld av hel- och halvstatliga satsningar som i slutändan enklast kan betraktas som totalt bortkastade pengar. Postbilen Tjorven nämns som exempel.
Även om staten i dag inte är lika villig att ge sig in i bilbyggarbranschen så saknas det inte exempel på hur forskningspengar kan användas bättre. Samtidigt är statliga pengar till forskningen bara ena sidan av myntet. Företagens villkor måste rimligen vara så goda att företagen kan plocka upp nya innovationer, utveckla dem och bygga upp verksamhet kring dem. Sverige har, enligt debattörerna, nästan dubbelt så hög kapitalskatt som många konkurrerande länder och världens högsta marginalskatt på arbetsinkomster.
Givetvis har beskattning, regler, byråkrati och i många fall krångel en negativ inverkan på tillväxt och företagande. Så sent som i måndags rapporterade Ekot om hur planlagarna för nybyggnation i Tyskland kunde gör att projekt som tidigare tog tio år att genomföra från idé till invigning numera bara tar två år. Sverige borde ta efter de goda exemplen och inte fortsätta i invanda spår. I allt för många fall slutar det med graverade inbjudningar och heliumballonger för ett par hundratusen kronor.
Den politiker som inte tycker att näringsklimatet och förutsättningarna för forskningen är en prioriterad fråga bör omgående avkrävas svar på vem det är som ska betala framtidens välfärd. Vilka privata företag i Sverige är det som ska bära det svenska samhället och den välfärdsnivå vi vant oss vid i framtiden?
Dagens stora och framgångsrika svenska företag är decennier gamla, ofta byggda på innovationer, dessutom är de i varierande grad ägda av utländska aktörer. Det finns inga garantier att verksamheterna för evigt ska vara kvar i Sverige. Ericsson, Saab och Astra kan tjäna som enkla exempel på förändringar i svenskt företagande.