Intervjuad i Sveriges Radio konstaterar grisbonden Jeanette Blackert i Skänninge att "vi har ju själva satt oss i den här situationen, politiker och konsumenter", utan att vidare utveckla resonemanget. Det behövs inte för vi förstår vad det handlar om, orsakerna till bristen på julskinka.
För skinkan riskerar inte bara att bli lite dyrare i år, utan också lysa med sin frånvaro. Svinen räcker helt enkelt inte till. Produktionen minskar stadigt och i år slaktas tio procent mindre än förra året. I modern tid är det rekordlåga siffror.
En del veganer jublar möjligtvis, andra beklagar snarare situationen. Fast alla borde vara missnöjda, för det är inte så att vi äter mindre skinka. Däremot tvingas vi köpa importerad julskinka, vilket för vissa kanske känns som ett traditionsbrott.
Fast det är mer än så. Även om svensk djurhållning nog ofta inte är så mycket bättre än utländsk som vi gärna vill inbilla oss, torde svenska grisar ändå vara lyckligare än utländska. Brister uppmärksammas emellanåt och det är allvarligt. Det kan finnas skäl att kräva både hårdare lagstiftning och bättre uppföljning. Fast sammantaget kan vi ändå vara relativt nöjda.
Problemet är att utländskt kött är billigare och vi konsumenter debattmässiga ögontjänare. Alla vill ha svenskt kött och bättre djurhållning, men färre vill betala för merkostnaden.
Sedan finns det andra kostnader som hör samman med högskattelandet Sverige. Det har talats mycket om att lätta böndernas ryggsäck i form av utgifter och ett besvärligt regelverk. Lite bättre har det väl blivit, men mycket återstår att göra.
Jag är (förhoppningsvis) inte någon "folkölspatriot". Bara för att något är svenskt behöver det inte automatiskt vara bäst! Men ibland är det kanske så ändå och det ska vi vara stolta över. Och vi har faktiskt råd med både svensk julskinka och svenska korvar en vanlig onsdag i november.