Regeringen utarmar universitetsbegreppet
När var och varannan högskola befordras till universitet blir till sist funktionen både innehålls- och meningslös.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
I fallet med Örebros väg från högskolefilial till universitet är det kanske mest anmärkningsvärda att Högskoleverket faktiskt inte tillstyrkte högskolans ansökan. Örebro ansågs helt enkelt inte hålla måttet för att få kalla sig universitet. Vilket givetvis spelade mindre roll när det sedermera visade sig att styrelsens partikamrater i Rosenbad inte var lika nogräknade.
Det är fullt möjligt att många högskolor är värda upphöjning till universitet och kanske spelar det mindre roll om ledningen består av aktiva eller "pensionerade" politiker.
Regeringens ibland valhänta hantering av lärosätena får även andra konsekvenser. Sedan länge har universitetens uppgifter huvudsakligen bestått av att bedriva forskning och utbildning.
Två grundläggande uppgifter som lärosätena i de flesta fallen uppfyllt väl. Regeringen tyckte dock att de kontaktytor som universiteten har mot samhället i övrigt var för informella och oreglerade. Således bestämdes att den högre utbildningen skulle få ett tredje formaliserat uppdrag. Högskolor och universitet skall "samverka och informera" mer med omgivningen.
I och med att detta blev en av tre huvuduppgifter är beslutet också föremål för utvärdering.
Riksrevisionen lämnade en sådan granskning i veckan och riktar omfattande kritik mot högskolevärlden, regeringen får också en välbehövlig släng av sleven.
Dels har regeringen varit luddig i sina nya krav på högskolorna, att veta exakt vad samverkan och information skall innebära är ingen enkel fråga. Dels har osäkerheten om uppdraget inneburit att variationen av åtgärder på lärosätena är omfattande. Regeringens målsättning är helt enkelt inte mätbar.
I bästa fall har regeringens politik varit en meningslös yttring av politisk lättja och ett tafatt försök att visa handlingskraft.
I sämsta fall har det inneburit att högskolor och universitet lagt resurser på att formalisera något som tidigare varit en naturlig och välintegrerad del av verksamheten. Dessutom har Riksrevisionsverket behövt lägga tid på att utvärdera något som inte är utvärderbart.
Den högre utbildningen behöver inte floskelpolitik och direktiv från regeringen. Pengarna kan definitivt användas för bättre ändamål.