”Jag tackar Gud för att mina barn är här, de kommer att växa här, i det här fantastiska landet” säger Ibrahim Saffar, född i Syrien men numera boende i Sverige och intervjuad av Sveriges Radios Ekoredaktion. Det är ljuv musik, inte minst i regeringens öron, men Saffar är inte den ende invandraren som har anledning att prisa Sverige. Även om arbetslösheten fortfarande är högre bland utrikes- än svenskfödda ökar sysselsättningen påtagligt, enligt Ekots uppgifter.
Alliansen brukar ju skryta med att det tillkommit över 200 000 nya arbetstillfällen sedan den tillträdde vid regeringsmakten för sju år sedan. Och de borgerliga partierna har anledning att vara nöjda, för statistiken talar om ungefär 230 000 nya jobb.
Väl att lägga märke till har emellertid 160 000 av dessa arbetstillfällen tillkommit bland utrikes födda.
Det är en på många sätt visserligen heterogen grupp, vars gemensamma nämnare dock ofta varit större utanförskap. Men nu ökar alltså sysselsättning allra mest bland invandrarna. Det är en stor seger för ministären Reinfeldt – och en påminnelse om att stora delar av vänsterpropagandan kring ”ökande klyftor” inte är något annat än just propaganda.
Sverige är inte på väg att klyvas, armodet breder inte ut sig och välfärden är inte på väg att monteras ner. Den som vill kritisera regeringen har naturligtvis all rätt till det, men det vore önskvärt om debatten gick att hyfsa. Det går faktiskt bra för Sverige, inte minst jämfört med situationen i många andra europeiska länder.
Och det går bättre för många invandrare än vad man emellanåt kan få intryck av i samhällsdebatten. Högre sysselsättning leder till minskat utanförskap, men också minskat bidragsberoende och större tillväxt – samt skatteinkomster, ska tilläggas. Också invandringsdebatten behöver för övrigt hyfsas. Det går alldeles utmärkt att diskutera eventuella problem utan att hänfalla till överdrifter om ”massinvandringens” effekter.
Alla borde vara glada över att arbetslinjen framgångsrikt gått att återupprätta, fast man kan misstänka att delar av oppositionen är måttligt förtjusta. Inte blir det bättre av att Hotell- och restaurangfacket nu fått kalla fötter i frågan om den sänkta restaurangmomsen. Man vill, på tvärs mot oppositionens vänsterröster, behålla skattesänkningen – inte minst eftersom den ökade lönsamheten i branschen inneburit färre konkurser.
Just den skattesänkningen har många socialdemokrater inte bara kritiserat, utan också gjort sig lustiga över. Men inom hotell- och restaurangbranschen arbetar många invandrare. Rut har också gett många utlandsfödda sysselsättning. Så varför göra sig lustig över reformer som fungerar och bidragit till minskat utanförskap?